Dagen har jag ägnat åt att sortera in urklipp och att fortsätta skriva brev. Det blev fem brev till men nu är jag i fas. Alltid trevligt med folk som skriver vanliga pappersbrev, det blir ett annat sätt att svara och ett annat tempo när man skriver. Och precis när jag var färdig med alla så kom posten med två nya. Men de får vänta.

Har också börjat jobba på ett föredrag jag ska ha för gymnasiet i Huddinge om en vecka. Temat blir konspirationsteorier och fake news. Då måste rösten vara på topp igen och det tror jag nog att den är också. Det är viktigt att prata om vad man kan tro på och vad man ska ställa sig tveksam till på nätet för unga.

I dag kom Niklas och Ludde tillbaka till Sverige efter deras minisemester på Kanarieöarna. Och det blev så att Ludde fick flyga Niklas hem med Niklas i extrasätet i cockpit. Ni kan se en bild av Ludde vid spakarna här nedan och några foton som Niklas tog före start.

Men framåt kvällen beslutade jag mig för att ta mig in till Semics julbord på Högloftet på Skansen. Målet var att satsa på maten och inte på praten. Om man nu kan säga så. Kom dit vid 18.30-snåret och hälsade på Måns Gahrton och övriga innan det var dags för den inledande glöggen där jag träffade flera gamla bekanta ansikten. Inte minst min redaktör Andreas Nyberg.

En okänd kille kom fram och undrade om spökraketerna, han hade sett mig på teve nyligen sa han. Efter en stund kom ännu en och frågade om det inte var jag som skrev om ufo. Synd bara att jag inte kunde föra några djupare diskussioner med dem!

Eftersom det råder bordplacering får man spana in en översiktskarta över alla bord och se var man själv har hamnat. Och det är inte så att allt är slumpens skördar, Semic-gänget försöker få ihop folk som de vet trivs tillsammans. Så jag hamnade, som så ofta bredvid min författarkollega Gunnar Wall från Uppsala, och med Andreas Nyberg snett över bordet. En ny bekantskap var Dan Öberg som skrivit ”Kampen om Stilla havet” tillsammans med Niklas Zetterling och som visade sig kunna mycket om Japan och till och med en del japanska.

Det var alltså inte så enkelt att hålla tyst med dessa intressanta bordsgrannar. Men jag försökte i alla fall att hålla en låg profil i samtalen.

Maten var som vanligt toppen. Det börjar alltid med ett ordentligt sillbord som är framdukat vid varje bord tillsammans med öl och snapsar. Dessa läckerheter ägnar man sig åt under någon halvtimma. Sedan är det några korta tal och lite sång och därefter öppnar stora julbordet som vårt bord med Andreas i spetsen gjorde sitt bästa för att komma först fram till – men vi blev tillbakaskickade. Lite för tidiga tyckte köket.

Nu hade vi ändå en så bra placering att när allt väl öppnades så var vi snabbt på plats och kunde fylla våra tallrikar med läckerheter. Jag gick tre vändor och tog sedan en sista liten vända med varmrätterna. Janssons frestelsen var mycket god.

Semics julbord är också startskottet för mitt julgodisätande. Efter att ha hållit upp i ett år så är det bara att hugga in på skumtomtar, geishor och allt annat smaskens. Stoppade på mig lite extra i fickan eftersom jag snart tänkte sikta på spårvagnen.

Framåt 21 så hade jag pratat klart. Rösten kändes trött och jag hade svårt att göra mig hörd. Å andra sidan var jag en utmärkt lyssnare hela kvällen. Men då kändes det som att det var dags att säga tack och hej och vandra mot vagnen nere vid Gröna Lund.

Nu visade det sig ha vara riktigt dålig tajmning och jag och en massa andra som varit på Circus, fick vänta mer än en kvart innan 7:an kom. Det gick inte mycket bättre när vi väl kom fram till Kungsträdgården och jag, tillsammans med en dam som ville få hjälp att hitta till Nynäshamnståget, älgade iväg mot T-Centralen.

Vi hann precis till damens tåg medan jag fick vänta 22 minuter innan mitt behagade köra in till perrongen. Ringde Anneli och berättade läget eftersom hon varit snäll och lovat hämta mig i Barkarby.

Det var skönt att komma hem. Mätt som en isterbuk drack jag en halvliter vatten innan det var dags att knoppa in.

Ufologiskt så har jag ringt och grattat Ebbe Johansson i MIS som fyllde 88 år härom dagen. Då kunde jag inte ringa eftersom jag inte kunde prata. Ebbe är fortfarande igång med olika filmprojekt och annat och har sedan hans fru Karin gick bort hittat en annan dam i Karlskrona där han tillbringar mycket av sin tid. Allt verkade i alla fall bra med honom.

Göran Norlén fyller också år i dag men han fick nöja sig med ett grattis på Facebook eftersom han behagade sitta i möte hela dagen.

Fick också ett mejl från Busty Taylor som berättade att ännu en gammal brittisk ufolog gått ur tiden och att han sett till så att hans arkiv inte försvinner. Jag har ingen aning om hur mycket det kan vara, inte jättemycket i alla fall, men vi får väl se vad Busty kommer fram till. I vilket fall är det otroligt värdefullt med vänner som ser till så att saker inte bara kastas bort.

Gunnar Wall och undertecknad på julfesten.

Ludde tar hand om Boeing 737-planet på väg mot Stockholm.

Niklas i cockpit före start från Gardermoen.

Ludde checkar instrumenten före start.