månadsarkiv: juli 2018

Sista dagen i Tirana och blodmåne


Frukost på hotellet sedan packande av väskor och så ställde vi dem i lobbyn innan vi drog ned på stan i det härliga solskenet. För i dag är det sista dagen i Tirana innan vi åker till kusten och Albaniens näst största stad Durrës.

Satte mig också vid datorn och fixade en lite instruktionsfilm (nedan) som visar vad som händer på himlen i kväll i samband med månförmörkelsen och att ”ISS” passerar. Plus en massa roliga planeter att titta på! Sedan gick vi ut.

Ett av målen var att hitta Wilhelm Moberg-boken som vi såg i går så vi vandrade raka vägen till gatan som passerar Hoxhas villa och där höll mannen på att packa upp allt. Men ingen Moberg. När vi frågade och visade bilden på boken från i går sa han att han kunde hämta den och att vi kunde komma tillbaka om en timma. Jag hittade i alla fall en gammal albansk rymdbok från 1957 som jag prutade ned och köpte.

Nu bar det sig inte bättre än att vi hittade en annan trottoarbohandlare en bit längre bort, på svampbron (en massa flugsvampar på båda sidor av gatan) och han hade faktiskt ”Utvandrarna” fast i en annan utgåva. Så den köpte vi för 200 lek plus en science fiction-bok med en kul raket på omslaget för samma summa.

Eftersom det är en mycket varm dag i Tirana så hade vi planerat in flera depåstopp under dagen. Ett av dem tog vi uppe vid postgatan där vi har varit några gånger nu. Var sin kall iste till priset av 100 lek.

Snett över gatan ligger den ortodoxa kyrkan som såg sval och skön ut så vi passade på att gå in och ta oss en titt. Den verkade helt ny och man höll på att måla stora bilder inne på kyrkväggarna. Från taket tittade Jesus ner. Ovanligt nog var det okej att ta bilder så det gjorde vi.

Efter kyrkobesöket tog vi Rruga Myslym Shyri förbi konstgalleriet där en märklig installation i parken drog till sig våra nyfikna blickar. Det hela liknade mest en låg byggnadsställning, helt vit, och man uppmanades att klättra på den – men på egen risk. Just den saken skippade vi men stannade en stund för att ta bilder.

Lite längre fram längs det som nu hade blivit en gågata köpte vi några fler vykort, tittade på folk som spelade brädspel och siktade snart det köpcentrum som var målet för den här etappen. Toptani heter det och var en luftig historia i flera våningar. Här hittade Anneli en blå blus med vita prickar och jag en ljusblå skjorta. Det var rea (ulje) nästan överallt. Min skjorta gick på 180 kronor.

Vi stannade knappt en timma innan vi tog oss ut till de betydligt mera spännande smågatorna öster om Skanderbeg. Där vandrade vi längs en gata där de flesta sålde eller reparerade cyklar medan andra sålde möbler. Märkligt nog från butiker en trappa ned där den branta och smala trappan gjorde oss fundersamma på hur i hela friden en köpare skulle få med sig soffan hem efter ett köp.

Vi tittade också in i den nya och fräscha basaren där de sålde frukt och grönt, ägg och prylar. Anneli köpte solrosfrön medan jag köpte ett gammalt vykort med en rysk raket för 100 lek. Lite dyrt men mannen vägrade pruta, annars hade vi köpt fler roliga kort där.

Runt nästa hörn låg Zgara te Pazari som vi har tagit en öl och ätit på tidigare. Väldigt prisvärd öl, åtta kronor för en halvliter. Maten är också billig och helt okej och nu blev det några korvar med bröd och yoghurt. När jag försökte förklara att jag ville ha senap och sa ”mustard” gick kyparen bet. Detta trots att det hette nästan exakt så på albanska också. I vilket fall så hade de ingen senap.

Så korsade vi Skanderbegplatsen igen, nu med sikte på posten för att skicka ytterligare fyra vykort. Men eftersom Niklas gärna ville hitta en genuin albansk t-tröja gick vi några smågator väster om posten där det kryllade av marknadsstånd och faktiskt också körde bilar på en gata som i princip var icke-existerande. Och där hittade Niklas en tröja med Albaniens frigörelsedag på bröstet.

Men killen som hade butiken ville först inte sälja den och orsaken var att den hade hängt där i tre år! Men vi övertygade honom om att sälja och prutade till 300 lek. Och den var rätt solblekt och behöver tvättas men helt klart genuin!

Åskan dånade i luften när vi vände och började gå mot hotellet. Men märkligt nog kom det aldrig något regn trots svarta skyar och muller. Vi smög in på en italiensk restaurang och bar, Peju, där vi satte oss under ett parasoll och drack iste och sedan också en suverän espresso till Anneli. I vilket fall utnämnde Anneli den till bästa hittills på resan. Pris 50 lek. Fyra kronor!

Väl tillbaka vid hotellet tog vi ut ännu mera kontanter eftersom det är det som gäller här och då hade klockan hunnit bli 15.35. Så vi satte oss i lobbyn där vi lämnat våra väskor och fixade med Facebook och annat väsentligt innan taxikillen, som vi bokat i går, messade att han var på plats och så körde han oss till Durres för 30 euro. En resa på cirka 30 minuter.

Han ringde också upp kvinnan som hyrt ut lägenheten till oss så att hon kom ner och mötte på gatan när vi stannade där med taxin. Efter det att hon bjudit oss på en välkomstdrink vid stranden (eftersom vi var bra Booking.com-kunder) gick vi till lägenheten som låg på femte våningen hundra meter längre bort. Ett bra läge och en fin lägenhet där vi fick våra instruktioner, betalade hyran (ungefär 500 kronor per dag) och sedan började packa upp.

Men vi blev inte där länge utan tog bussen in ot centrum. Nu hamnade vi inte där vi hoppats trots att jag visat en karta för konduktören (som tog 30 lek av oss var för resan) och pekat varvid han nickat glatt tillbaka. Nej, dit kom vi inte.

Så när bussen vände efter en stund frågade vi ett par passagerare och hoppade sedan av på nästa station och började gå mot hamnen dit vi hade tänkt oss. Trottoaren vi gick längs var full av spännande hål, plattor som saknades och som gjorde att decimeterdjupa håligheter dök upp som på ett färdigsprängt minfält. Det är inte utan att man undrar hur detta funkar för folk som ser dåligt.

Nere vid hamnområdet försökte vi hitta en bra plats att spana på och att fotografera månförmörkelsen från. och när vi rundade ett hörn såg vi en bar på toppen av ett hus med skylten Fly. Det visade sig vara Fly Bar femton våningar upp och där serverade de såväl drinkar som mat. och ute kunde man sitta med månen framför näsan – visade det sig.

Så där tillbringade vi kvällen med några drinkar och mat samtidigt som vi kunde följa den totala förmörkelsens alla skeenden. mars följde vackert efter månen och jag kunde sätta upp mitt ministativ och fota från bordet. Niklas tog bra bilder med mobilen (se nedan) medan jag plåtade med vanliga kameran (högst upp).

För månen blev verkligen blodröd och när vi sedan tog taxi tillbaka hem (kostade mycket, 950 lek) så såg vi hur månen åter började ljusna.

Vi gick ned på stranden och tittade en stund till, planerade inför morgondagen och lyssnade på en inhemsk sångerska som sjöng för ett antal hotellgäster. Sedan upp på rummet och i säng 01.30 efter att ha hjälpt några ISS-observatörer även i dag.

Niklas bild av den förmörkade månen och planeten Mars.

Niklas och bokförsäljaren med sitt Mobergfynd.

De stavar lite roligt de där albanerna.

Den ortodoxa kyrkan i Tirana.

Taket inne i kyrkan.

Niklas vid den märkliga installationen utanför konstgalleriet.

Basaren.

En god öl för åtta kronor är aldrig fel.

Skanderbeg med flagga.

Gränden där Niklas (till vänster) hittade sin t-tröja.

Bra spaningsställe! Fly Bar i Durres.

Anneli och Niklas på vår strand med månen och Mars bakom sig.

Instruktion inför kvällen.

Loading