I dag fyller Anneli år och det firade jag och Markus henne med en liten sång vid köksbordet. Och på eftermiddagen plockade vi upp Niklas hemma hos honom och körde sedan till Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand för att äta middag tillsammans alla fyra.

Varmt också i dag och säkert omkring 27 när vi slog oss ned i skuggan under några träd vid 17-tiden. Själv tog jag mig dit från parkeringen lite linkande eftersom lilltån som jag slog i en sockel till en hylla i går är rödlila i dag och har svullnat så att den inte riktigt får plats i skon. Men inget verkar brutet så det ska nog bli bättre redan i morgon.

Hemma gjorde jag en städinsats på mitt och Annelis rum där jag lyckades få bort en rad pärmar från golvet och kunde dammsuga ordentligt. Riktigt gott om utrymme att gå på helt plötsligt.

Så har vi packat för semesterresan till Albanien i morgon där jag, Anneli och Niklas åker till Tirana medan Markus stannar hemma i huset och jobbar på som förut. Så när vi sett klart på upplösningen av British Open i golf satte Tiranagänget sig vid köksbordet och planerade vad vi ska göra medan Markus lade sista handen vid sin ansökan till PGA-utbildningen i höst.

Skrev också in en ny bok i min ständigt växande bibliografi över faktaböcker på svenska som tar upp ufo eller flygande tefat. Och den här gången blev det en icke-faktabok! Och även om Yngve Bergs ”Spökraketer över Stenköping” (Hugo Gebers förlag 1950) inte är en faktabok utan en ungdomsroman så innehåller den så många anspelningar på verkliga händelser från spökraketåret 1946 att den förtjänar att nämnas.

Historien kretsar kring tre unga pojkar som har föresatt sig att lösa spökraketmysteriet då de av en slump snubblar över två män som skjuter upp mystiska signalraketer i skogen. Boken inleds med att ta läsarna tillbaka några år i tiden till 1946: ”Det var vid den tiden, då spökraketer kväll efter kväll genomkorsade det svenska luftrummet. Tidningarna var varje morgon fyllda av nya rapporter om mystiska ljusfenomen, som observerats på himlen av mer eller mindre tillförlitliga iakttagare, och lite varstans kände människorna sin oro och ängslan stegras. Nerverna var ännu spända efter det stora kriget, och man längtade till avkoppling och lugna fredsdagar.” (Sidan 7).

Boken innehåller flera anspelningar på verkligheten då Berg skriver att många trodde att spökraketerna var vapen från främmande makt, som ”radiostyrda bomber, fortsatt experimenterande med världskrigets tyska V-vapen” (sidan 62) och att ”de siktade troligen mot sjöarna, eftersom man aldrig finner några spår av projektilerna” (sidan 48). Bokens hjältar får till och med se hur militären inleder ett sökande i den egna sjön, Rundsjön, under befäl av en löjtnant (sidan 87) som kanske kan anspela på löjtnant Karl-Gösta Bartoll som ledde det mest omskrivna sökandet under 1946, det i sjön Kölmjärv i Norrbotten.

591 böcker finns nu med i den icke publicerade bibliografin.

Min mosade lilltå var inte vän med mina skor under vandringen till restaurangen men känns lite bättre nu i kväll trots fantastiska färgskiftningar. Halva foten har blivit blå dessutom. Men det ska nog bli bättre snart.

Allt packat och klart och vi var i säng före midnatt.

Anneli och Markus på Mälarpaviljongen.