Lika bra att säga det på en gång. Rubriken här ovan liksom ingressen är inte helt korrekt. Slarvigt och trist av ansvarig redaktör.

Det är alltså Skypeintervjun med mig från i torsdags som nu publicerats på nätet. Som tur är är själva videodelen lång och där kan den som orkar höra vad jag egentligen säger.

Om vi tar följande citat ur ingressen och funderar lite kring det till att börja med: ”Enligt honom kan en miljon svenskar ha sett fenomen som kan kopplas till utomjordligt liv.”

Nej, det har jag aldrig sagt. Och vad är ”utomjordligt”? Ett nytt ord som vi inte hittar i SAOL i alla fall.

Vad jag egentligen sa står lite längre ned i artikeln där jag refererar till UFO-Sveriges många dörrknackningsprojekt (som felaktigt fås att framstå som att det är jag själv som knackat på 1.600 dörrar): ”Cirka tio procent av dem uppgav att de sett något på himlen som de inte kan förklara. Så ungefär en miljon svenskar kan ha burit på något som gnagt hela livet, och som de inte berättat för någon annan än sin familj, säger han.”

Så är det. Alltså inte nödvändigtvis något utomjordiskt.

Även om artikeln alltså knappast kommer att finnas med på den korta listan inför Stora journalistpriset så får vi ändå hoppas att den blir läst och att några blir nyfikna på det UFO-Sverige gör.

Det har kommit fler ringar på vattnet efter tisdagens invigning av utställningen i Kristianstad och efter mitt föredrag som som gav en hel del uppmärksamhet i medierna. I dag fick jag ett mejl från nyhetschefen på Kristianstadsbladet som fått in en rapport från en kvinna. Jag ringde upp henne och fick möjlighet att lyssna och ställa frågor och, eftersom hon sett det lysande föremålet under flera nätter, bad jag henne att gå ut även i natt och titta.

Fick dessutom ett mejl från en person som ville berätta om en händelse från 70-talet och som undrade om jag var intresserad. Det var jag och bad henne att berätta lite mer.

Sedan har Kvällspostens intervju resulterat i en del mejl.

Innan jag gav mig av hemifrån betalade jag räkningar och skrev ett par fakturor innan jag fixade lunch och tog en paus framför ”Seinfeldt”.

Innan jag hann lämna busshållplatsen messade Anneli och undrade om jag ville gå på Fredrik Lindströms show. Och det ville jag ju så hon beställde biljetter.

Under kvällen skickade min vän och AFU-kollega Håkan Blomqvist några skannade brev mellan Edith Nicolaisen och Ernst Linder och Edith Nicolaisen och Eugen Semitjov. Håkan håller på och återskannar en del av Parthenons brevsamling som är unik och mycket intressant och det jag hunnit läsa av det han skickade gav en fin inblick i hur denna lätt besvärliga dam fungerade.

Inte minst diskussionerna mellan henne och Eugen från 1959 om hur han skulle utforma omslaget till Max B. Millers bok ”Flygande tefat – fantasi eller verklighet?” var belysande då det var nära att Eugen hoppat av hela projektet sedan Edith Nicholaisen prutat och lagt sig i in i minsta detalj. Men till slut blev det ett omslag i alla fall, och ett riktigt snyggt dessutom.

Lugn kväll på jobbet även om jag fick en del bra artiklar skrivna tycker jag.

Mat på La Barca i form av en pizza. Sedan jobb igen.