Sov till 09 vilket blev nästan sex timmar efter gårdagens sena jobb med första semifinalen i Eurovision. Ringde DN och kollade så att de hade koll mina filmklipp och det hade de. Sedan pratade vi igenom dagen innan jag åt frukost och tog en taxi till svenskarnas hotell en kvart bort där det skulle bli en spännande presskonferens klockan 12 svensk tid.

Vi visste att den skulle handla om att Christer Björkman nu kommer att ta steget över Atlanten och starta en American Song Contest så jag hade en nästan färdigskriven artikel som bara var att trycka ut när presskonferensen väl började.

Medan jag satt i lobbyn och läste lite mejl kom Edward af Sillén förbi och sa hej och sedan dök fler av de svenskar som finns bakom kulisserna upp innan jag tog hissen upp till våning fem där presskonferensen skulle äga rum.

Genom fönstret såg jag hur Christer Björkman dansade med John Lundvik och The Mamas på terrassen så jag gick ut och tog lite bilder, en av dem kan ni se här nedan.

När klockan blev 13 (min tid) satt jag längst fram och såg Christer Björkman flankerad av Dave Goodman, Ola Melzig och Anders Lenhoff som han nu kommer att starta American Song Contest. En fjärde person är också med i detta, nämligen Peter Settman.

Jag lajvade hela presskonferensen och tog bilder som jag lade in i artikeln och efteråt gjorde jag intervjuer med tre av herrarna. Allt funkade fint och Hanna på hemmaplan hjälpte mig sedan att få till en pappersversion av det hela eftersom jag var tvungen att sätta mig i en taxi och dra till arenan där TT:s fotograf Henrik Montgomery väntade. Jag hade sedan tidigare en godkänd fototid på arenan med Björkman men PR-tjejen på israelisk teve visade sig svår att få tag på men till slut fick jag napp – då var klockan redan 15.00, alltså den tid vi skulle ta bilden.

Till slut hittade vi varandra och någon bild inne på arenan kunde det inte bli eftersom arenan var stängd – Madonna repeterade där…

Vi fick ta bilden på ett annat, och sämre ställe, på arenan och när vi vandrade dit tillsammans med Björkman var det lätt att se vilken centralfigur han är i produktionen. Tror vi gick femtio meter och fick stanna fyra gånger för att folk skulle prata om saker som skulle göras.

Till slut blev det några bilder i alla fall innan Henrik var tvungen att springa för att hinna plåta det kommande repet. Själv tog jag mig ut till en taxi och tillbaka till hotellet.

Har hittills bara åkt med två taxichaufförer som har kunnat prata lite engelska och inte någon som vetat var arenan som Eurovision genomförs på ligger utan att titta på en karta – och knappt då. Så man får vara glad att komma fram som det heter.

I kväll tog jag mig tillbaka till arenan för att få en kvart med John och The Mamas, mest för att filma. Ni kan se hur John och The Mamas har förstärkt laget inför semifinalen här ovan.

Att möta dessa fantastiska körtjejer är att möta en leende våg av glädje. De verkar ärligt älska att göra det de gör och de verkar trivas så bra tillsammans. John är lika positiv och trevlig och hela gruppen utstrålar säkerhet och lugn.

Jag filmade alltså och spelade in en snutt sång och sedan pratade vi innan jag var klar och nästa journalist löste av.

Tog taxi tillbaka till hotellet och gick raka vägen till köpcentrumet som ligger kloss i kloss med hotellet för att ta ut mer shekel från en bankomat och köpa en pizzaslice för 16 shekel, 45 kronor.

Sedan satte jag mig och skrev en artikel som ska in lördag när redaktionen hörde av sig och bad mig att skriva om en dödsolycka där en chaufför avlidit i samband med att han lastade av en last till Eurovision. Så då gjorde det innan jag fortsatte att skriva på två andra artiklar för lördagstidningen.

Skickade också iväg mina filmer till redaktionen men det gick väldigt långsamt – hotellets wifi är inte det bästa – så det hela når nog inte fram förrän i morgon bitti.

Vid 00.30 stängde jag datorerna och tog en tidig natt.

Christer Björkman, Anders Lenhoff och Ola Melzig.

Christer Björkman när han har dansat med The Mamas och John Lundvik.

John Lundviks och The Mamas signaturer.