I dag bar det av mot Tel Aviv via Istanbul för byte av plan. Det blev en lång resa som slutade först framåt kvällen då jag hade passerat alla säkerhetskontroller och kunnat ta en taxi till hotellet.

Målet är Eurovision Song Contest som jag har samlat intervjuer och bokat möten inför under den senaste veckan och som nu ska omsättas i texter för DN och DN.se. På tisdag och torsdag lajvar jag och Hanna Fahl semifinalerna och på lördag den stora finalen.

Som vanligt ska det bli spännande och se hur det går för Sverige. Vi ligger ju bra till i oddsen så kanske blir det en topp tre-placering. Kanske bättre!

Lite tråkigt att vara borta hemifrån en hel vecka men jag vet ju att Annelis fot blir allt bättre och det är skönt. Markus har jobb på banan och Niklas är ju på kurs hela veckan i Karlsborg.

Jag kom till Arlanda 09.30 och checkade in, växlade pengar och gick igenom säkerhetskontrollen och sedan i princip raka vägen till planet och ombord. 11.25 lyfter planet från Arlanda. På samma plan såg jag Pia Sundhage och en del andra från Svenska fotbollförbundet.

Själv ägnade jag timmarna från Stockholm till Istanbul till att skriva klart en lång artikel som ska ingå i Eurovisionpaketet. Bra att få den klar innan jag kom fram.

I Istanbul var det bara att vandra och åter vandra genom i stort sett hela flygplatsen innan jag tagit mig från Gate F till gate D. Det tog säkert 20 minuter.

Jag hade hört väldigt mycket om säkerhetskontrollerna på vägen till Israel men den andra (efter Arlandas) som genomfördes av israelisk säkerhetspersonal innan jag gick på Turkish plan till Tel Aviv gick snabbt och smidigt. Fick ta av mig skorna men ingen kollade dem eller mig. Andra blev kroppsvisiterade men även det missade man. Nå, nu hade jag ju inget att hitta så det gjorde ju inte så mycket.

På planet hamnade jag in till Lena Nodin som visade sig vara mamma till Loulou Lamotte som är en av de fyra i The Mamas som sjunger med John Lundvik. Riktigt trevligt och vi pratade hela vägen fram till landningen på Ben Gurion mellan Tel Aviv och Jerusalem.

Under inflygningen tog jag en del bilder varav den högst upp är en som visar förorterna till Tel Aviv och ett böljande landskap som verkar vara typiskt för hela området.

Vi satt långt fram och kom snabbt av och fick våra väskor rätt snabbt också. Alltid bra när väskan kommer samtidigt som en själv (men det visste jag eftersom jag sett den på bandet rullande ombord på plattan i Istanbul).

Så var det dags för passkontrollen – gick snabbt och utan problem. Och sedan väntade då den fruktade säkerhetskontrollen som vi hört så mycket om. Allt skulle gås igenom och tusen frågor skulle ställas. Jag och Lena höll ihop eftersom det alltid är bra att vara två.

Men vi vandrade bara raka vägen ut. Ingen koll och inga frågor. Skönt.

Eftersom jag hade tänkt att ta en taxi in till stan kom vi överens om att dela på en. Eftersom taxiverksamheten är en djungel inte enbart i Sverige utan på de flesta ställen så frågade jag en kille bakom en informationsdisk om vad han rekommenderade så att vi inte skulle bli blåsta och fick rådet att ta ett bolag som heter Gett och som stod vid utgång 3 – så dit gick vi.

Det var mörkt när vi gav oss av in mot stan och det tog en stund. Tel Aviv visade sig vara en blandning mellan högt och lågt, nytt och lite äldre. Lena, som var här för drygt 30 år sedan, kände inte igen något.

När vi stannade vid mid hotell, Hotel Vital på Weismann Street, betalade jag och sa hej till Lena som fortsatte vidare till sitt.

Passerade ännu en vakt, som inte var intresserad av något leg eller annat utan vinkade in mig och sedan checkade jag in på fjärde våningen där jag packade upp och sedan satte mig vid datorn och jobbade ett par timmar.

Eftersom hotellet ligger som en del av en mindre galleria så kunde jag gå ned dit och köpa lite mat strax efter 22 (lokal tid – här är vi en timma före Stockholm). Det blev ett par flaskor cola och en pizzaslice för 40 shekel vilket med växlingskursen på Arlanda innebär 130 kronor. Inte billigt. Ökade på med en Big Mac för 17 shekel vilket blir 51 kronor.

Plockade med mig allt upp på rummet och höll lite kontakt med familjen och några vänner på Facebook som hört av sig. Och så tittade jag på CNN för att få lite nyheter. 00.30 blev det sängen.

På Arlanda.

Istanbul under inflygningen.

Min väska, den blå efter den svarta, på väg ombord på planet från Istanbul.

Träffade körsångerskan Loulou Lamottes mamma Lena Nodin på flyget från Istanbul till Tel Aviv. Vi hade ett antal trevliga timmar.

Tel Aviv syns långt upp i bilden.

Framme på hotellrummet på Hotel Vital.