Upp i hyfsad tid för att sedan äta frukost med Damien i familjens nya fina kök. Te och rostade mackor i vanlig ordning men allt var gott, inte minst familjens egen sylt. Vi hade egentligen tänkt att åka strax efter 08 men så blev det inte utan Damien tog oss på en rundtur i huset så att vi kunde se vad som är på gång i denna byggarbetsplats.

Mycket återstår men familjen har också hunnit med väldigt mycket. Köket blev hur fint som helst och alla badrummen är också tipptopp. Vi får väl se hur allt har framskridit när vi ses igen nästa gång.

Sedan var det hej då och vi körde genom regnet till Kennington i utkanten av Oxford där vi träffade Fran Copeland och hennes man. Egentligen var det bara ett socialt besök eftersom vi har fått det mesta av Contact Internationals papper och böcker. Men de hade ändå lyckats samla ihop ett par lådor till som vi kunde ta med till AFU.

Över en kopp te visade jag Fran min nya bok och bilderna på henne och Geoff som finns med där och hon blev glad och entusiastisk över dem. Boken kommer att blir föremål för prat under nästa möte i gruppen som har lite drygt 100 medlemmar och ger ut tidskriften Awareness.

Eftersom vi hade lite begränsat med tid blev besöket bara lite över en timma för att skulle hinna åka och handla på Sainsbury’s några minuter bort. Där var målet att hitta lite kul ginsorter inför nästa månads ginprovning hemma plus tonic water som inte finns i Sverige. Och det gjorde vi!

Dessutom shoppade vi loss på öl av olika brittiska sorter. Även om det blev många så ska de räcka rätt länge. Vi lyckades i alla fall fylla en hel kundvagn till slut. Några godisbitar slank också ned där.

Sedan var det bara att köra raka vägen tillbaka till Bobs i London efter att ha tankat på Sainsbury’s. Inte mycket till trafik faktiskt. Givetvis många bilar men det gick att köra mer än 100 i snitt på M25 och det tillhör inte vanligheterna.

Hemma hos Bob packade vi ur allt och fyllde istället bilen med sopor som vi hade erbjudit honom att köra till tippen någon mil bort och det skapade något lite bättre plats nere i källaren. Vägen till tippen är inte den enklaste, där är trafiken rätt tät och gatorna smala. När vi kommer fram måste Bob identifiera sig så att de ser att vi kommer från rätt distrikt innan vi får slänga våra sopor.

Givetvis ska allt sorteras och på bilden ovan ser ni hur Bob är på väg att hiva en hög wellpapp i rätt container. Vi hade kunnat göra en vända till men riktigt så kul är det inte så det får vänta till nästa gång.

Framåt 17 åt vi kyckling (igen) men den här gången tillagad av Bob. Då ingick även potatis och grönt. Efter att ha packat bilen med en massa lådor och rekvisita från filmen ”Cleopatra” (jag får berätta mer senare) siktade vi mot norr och Harwich.

Det regnade och var mörkt, inga överraskningar där, och vi stannade helt enligt traditionen till i Chelmsford för att besöka Tesco som har ett bra utbud av det mesta. Var sin trekantsmacka till kvällen blev det och en whiskey för Håkan och en Bombay Sapphire för mig. Den var sju pund billigare här i land än på båten. Så märkliga kan sjöpriserna vara.

Vi hittade också några trevliga öl till och jag slog öven till på en liten låda Old Speckled Hen för överkomliga elva pund.

Åter på vägen fortsatte regnet men det var helt okej att köra ändå. När vi närmade oss Harwichavfarten från A12 kom så den vägavstängning som drabbat oss på hitresan. Det blev en ordentlig omväg runt ett större vägarbete längs små och slingriga vägar som var uselt skyltade. Medan gps:en ville att vi skulle vända så fortsatte vi i blindo den väg som verkade logisk. Vi hade ju hoppats på några hjälpande syltar som skulle tala om för oss att vi var på rätt väg.

Men det dröjde hur länge som helst innan ”Diverted traffic” dök upp och när vi hade 20 kilometer kvar till färjan, och fortfarande befann mitt ute i tjottahejti fick vi kontakt med en mindre karavan med två långtradare och några privatbilar som visade att vi var på rätt väg trots allt.

Jag kan inte fatta att man inte skyltat bättre. Här kör mängder av bilar och tradare från och till färjan och ingen större hjälp erbjuds. Dåligt.

När vi kom fram var klockan 21.25 och omvägen hade tagit 25 minuter extra. I vilket fall var vi ju ute i god tid och kunde köra ombord på färjan direkt. Upp till hytten där vi firade framkomsten med ett litet glas Bailey’s innan Håkan gick ut på däck för att röka och jag satte mig för att skriva eftersom det fortfarande gick att få kontakt.

En tur ned till butiken fick avsluta den här delen av resan. sedan blev det sängen med nattfösare i form av en miniflaska whiskey. Klockan 23 lade fartyget ut.

Håkan äter frukost i Benson.

Mattläggarna kom med en matta som inte var så lättnavigerad.

Fran Copeland från Contact International.

Och jag och Fran.

Ett besök på Sainsbury’s inbjöd till att köpa lite olika sorters gin.

Och dessutom en del spännande öl.

På vägen mellan Oxford och London stannade vi på KFC i Beaconsfield.