Solen sken och träden behövde få sitt så det var inte mycket annat att göra för oss än att gå ut och ge dem en dust. Markus gav bra understöd genom att göra det jag har brukat göra – klättra upp i toppen och jaga rätt på de svåraste skotten.

Nu har vi ju bara fyra träd som behöver klippas men två av dem är rätt besvärliga och det hela tog några timmar. Dessutom var solen bedräglig, det var långt ifrån varmt där ute. När jag kom in värkte mina händer som om de fått förfrysningsskador (det hade de inte) och det var skönt med en bastu efteråt.

Som vanligt klämmer man sig på sekatören. Det tillhör själva arbetsbeskrivningen. Jag vet faktiskt inte hur det ska gå att undvika, handskar vill jag inte gärna ha. Sedan får man tillfälle att vingla omkring på en stege som inte står för sig själv utan att någon håller i den och om det inte är någon som gör det får man försöka klämma in den mellan några grenar och hoppas på det bästa.

Nu gick allt bra och en bruten nagel och lite klämkänningar i högerhanden och ett antal revor var de enda minnena från årets insats.

Planen var också att packa bilen full med skräp och köra till återvinningen men det var jag inte ensam om att ha tänkt. Det var kö ända ut på den större väg som leder förbi tippen och det har aldrig hänt mig förut. I planen ingick att jag skulle tömma tre sopsäckar som vi sedan kunde återanvända till grenarna från träden, inte för att vi är snåla men för att det var slut på säckarna och det lät som en bra idé.

Nu blev det inte så. Efter att ha väntat i några minuter och sett kön med bilar växa också bakom mig utan att något hände framför drog jag därifrån och gick in på Plantagen och köpte en rulle där. Anneli han också med att fånga mig så jag fick order om att gå till Åkermyntan och köpa korv och bröd till lunch. Det blev röpölse och ett nytt slags korvbröd som var alldeles utmärkt.

Det har kanske inte varit direkt vår i luften men har man suttit inne och tittat ut så har det faktiskt gått att föreställa sig den saken. Så när jag satte mig i soffan efter bastun för att klistra in urklipp var det nästan så att man kunde tro att det var i slutet av april. Sommartiden har ju också hjälpt till.

Jag har alltså gått igenom Lasse Thörnqvists klippsamling i dag och gjort i ordning den. Det mesta satt i pärmar med hålslag direkt i artikeln vilket inte är så bra. Men det var ändå en del intressanta klipp som i en del fall hamnar i mina pärmar i andra fall placeras på AFU.

I en artikel från Ny Teknik 1968 skriver civilingenjör Johan Martin-Löf vid Rymdtekniska gruppen som ingick i Forskningsråden rymdnämnd så här i sin slutkläm:

”Det verkar troligt att det arbete som pågår leder till att UFO-problemet erkänns som ett reellt problem, värdigt vetenskapligt intresse, men troligen är en definitiv och total lösning av alla delproblem avlägsen.” Riktigt så blev det kanske inte.

Ringde också och gratulerade Gudrun Andersson som fyller 70 år i dag. Gudrun var under många år en av stöttepelarna inom UFO-Sverige och drivkraften bakom Västerbergslagen UFO-förening. I dag är hon fortfarande intresserad men inte längre aktiv på samma sätt. Tänk i alla fall vad tiden går. Vi har ju känt varandra sedan slutet av 70-talet då vi båda var betydligt yngre!

I dag lade jag ut två annonser på Tradera i ett försök att sälja en del av det vi hämtade i Linköping i går. Bland annat en bunt vykort med svenska krigsfartyg och så ett antal Flygrevyn och Looping från 1950-talet. Vi får väl se hur det går. Jag tar detta som ett test.

Tittar på ”Mästarnas mästare” med Anneli och när hon gått och lagt sig skriver jag lite på boken och fixar med tvätten. Ett inte helt ovanligt slut på en kväll.

Anneli i klippartagen.