Efter en god natt på hotell med bra frukost tog jag och Anneli bilen till Crazy Pictures lokaler ett par kilometer bort för att vara med och spela in en scen som kommer att ingå i filmen ”UFO Sweden”.
Som vanligt testas alla som ska vara med på plats för coronaviruset men det gick utan problem både för mig och Anneli och så kunde vi ta av oss våra munskydd och slå oss ned tillsammans med de övriga statisterna.
Den scen som skulle spelas in filmades i en byggnad några kvarter längre bort och skulle visa ett styrelsemöte i en organisation som har en viktig roll i filmen. Jag och två andra av statisterna skulle fungera som höga chefer som satt intill generaldirektören som var i färd med att ge en av styrelsemedlemmarna ett bistert besked.
Min lilla roll var att visa generaldirektören ett dokument.
Innan vi kom så långt hade jag fått skicka in mina klädmått och så bytte jag om till 1996-årskläder i Crazy Pictures källare där en grupp kostymansvariga fixade till oss innan vi lotsades ut till en lastbil som gjorts om till make up-studio där vi fick smink.
Intill studion stod de fiktiva ufologernas ”ufomobil”, en skrothög med diverse dekaler på sidorna, bland annat ett par i original som de fått av AFU. Den var gul när jag och Carl-Anton såg den tidigare i höst men nu omlackad och sedan har filmgänget sabbat lacken så att den ska se rostig och välanvänd ut.
Flera i grupper hade redan varit med i minst en scen, nämligen en nattlig biljaktsscen som tog tolv timmar att göra mitt inne i Norrköping. Själv var jag rookie.
Det tar sin tid att filma. Nu var jag och Anneli visserligen på plats i god tid före 11 som var samlingstid så att jag skulle hinna prata med några ur Crazy-gänget, men det skulle dröja till flera timmar innan vi ens var på plats i lokalen som förvandlats till styrelserum.
Medan filmgänget riggade ljus och kollade det sista hann vi statister prata en del med varandra och jag fick chansen att berätta om AFU och UFO-Sverige. När det sedan väl blev dags att filma hade jag fått ett par glasögon av 90-talsmodell som jag såg fullständigt oskarpt genom. Vad gör man inte för konsten!
Fast jag fick i alla fall behålla mina svarta skor. De skulle i alla fall inte synas i den scen jag skulle vara med i.
Inte helt oväntat blev det en massa omtagningar och sedan skulle samma scen filmas från olika vinklar. Jag fortsatte att visa generaldirektören (Stina von Sydow) det dokument som jag hade fått (som egentligen handlade om något helt annat) och scenen som kanske blir drygt en minut eller två tog tre timmar att filma.
Man måste imponeras av skådespelarnas tålamod. Omtagning på omtagning och de kan sina repliker. Och äta hinner de inte utan det blir någon plastmacka från en caféteriavagn där allt försvinner snabbt. Men också alla statister som ägnar en dag åt detta för den lätt magra ”lönen” på 350 kronor.
I vilket fall var det väldigt kul att se alla i aktion, inte minst Crazy Pictures-gänget som jag börjat känna rätt bra nu. Hann ta ett snack med Olle Tholén också om lokal inför vårens evenemang i Norrköping.
Och så, en halvtimma efter planerad tid, kunde vi säga hej till alla efter några selfies och lite mer prat. Då var det bara för mig och Anneli att vandra tillbaka till bilen och köra hem till Järfälla. Eftersom vi inte hade någon större lust att ställa oss och laga mat köpte vi sushi och lite lax på Åkermyntan på vägen. Sedan satte vi oss i soffan och tittade på sista avsnittet av ”Den osannolike mördaren” som blev något av en besvikelse.
Här trodde man att vi skulle få veta hur Skandiamannen fått tag på mordvapnet men den biten släpptes bara i tomma luften och därmed gick luften också ur hela serien.
Sist i kväll satt jag med i Martin Willis jubileumspodd (10 år!) i hans serie ”Podcast UFO” som jag haft nöjet att vara med i flera gånger genom åren. Jag var med under den första halvtimmen och fick chansen att kort berätta lite om AFU och en del annat. Men framför allt att säga hej på Kevin Randle och Kathleen Marden och Jennifer Stein och flera andra. Ni kan lyssna på den här nedan.
Särskilt roligt var det när Kevin Randle sa att det var mina skriverier han vände sig till när han ville ha information om svenska ufofall, inte minst spökraketerna.
Klockan 00.40 loggade jag ut för att hoppa i säng. Ännu en bra dag.
