Klockan har för länge sedan passerat midnatt och jag och Anneli vill, med Fred Anderssons bild, tacka all drygt 80 som kom på vår sommarfest. Ni gjorde oss glada!
Men innan det blev fest hade vi en del annat att stå it som att åka till återvinningen med skräp och se till så att teven blev utburen på verandan där jag senare på dagen skulle visa bilder och bildspel, kolla så allt var klart till styrelsemötet – och så hålla styrelsemöte med nio ledamöter på plats och tre via Zoom.
Jag lyckades hålla frågorna korta så vi var faktiskt klara på rekordtiden en timma och 45 minuter och då hade vi bland annat diskuterat medlemsmötet i Sundsvall den 23 september, kursen för nya och gamla fältundersökare den27 till 29 oktober (som snart är fullbokad, alla 60 platserna!), Mysteriummässan i Borås 4 till 5 november, en festival i Östergötland 25–27 augusti, Kulturnatten i Norrköping den 30 september och mycket annat – UFO-Sveriges tjänster är efterfrågade.
Carl-Anton hade med sig dagens Södermanlands Nyheter där jag och Carl-Anton var intervjuade på ett helt uppslag och med tydlig puff på förstasidan. Jag hade skickat reportern två artiklar ur UFO-Aktuellt, ett om det så kallade Björkviksfallet 1989 och ett om ett fall från Nävsjön 1981, så det citerade hon ur.
Dessutom fick två riktigt bra illustrationer som tidningen fritt kunde använda, ett till vardera fallet plus en rörlig film från det så kallade Gimbalfallet från USA.Och artikeln blev bra även om hon inte lyckades hålla ordning på ”oförklarat” och ”oförklarligt”. Jag skulle aldrig säga att något är oförklarligt.
När sista klubbslaget för dagens styrelsemöte var utfört grillade Rickard korv åt alla och då också åt våra gäster från Örebro. Gott var det!
Ett sista ryck med fixande och så började gästerna ramla in vid 13.30 där Börje och Ammi var först. Och sedan strömmade det på med folk tills vi var lite styvt 80 personer som stod och minglade. Till en början utanför garaget och efter hand vandrade folk vidare till gräsmattan på södersidan av huset där vi hade gjort plats för alla att sitta och två partytält som skydd mot eventuellt regn.
Det blev en riktig helkväll där jag och Anneli bjöd på mat, dessert och all dryck plus en öppen bar. Anneli höll ett litet tal från verandan och sedan hängde jag på med ett om hur vi en gång träffats, den 22 maj 1981. Ett tal som sedan övergick i ett lättsamt ”föredrag” om AFU och hur vi reser till Storbritannien för att rädda ufoarkiv och annat spännande.
Med hjälp av våra pojkar och Thomas och Kristina med deras pojkar och sedan också Lena och Emil och Rasmus hade vi fixat och donat så att allt skulle bli så bra som möjligt. Och faktum var att det flöt bättre än vi hade vågat tro. Dessutom kom det ungefär 100 mikrodroppar regn under dagen, annars var det mulet men varmt och perfekt väder.
Eftersom det fanns massor av mat och dryck var det ingen som behövde tveka när det gällde att backa. Och den smarriga citronkakan, som Anneli bakat, gick verkligen hem.
Jag och Anneli hade också gjort ett quiz med tolv frågor och sedan fick gästerna lösa det i tio lag. Hälften av frågorna hade jag skrivit och hälften gjorde Anneli och ett av lagen lyckades faktiskt pricka in alla rätt. Priser i form av böcker.
Vår kamrat Rigmor höll ett trevligt tal och vår svägerska Kristina gav oss var sin propellermössa från Liseberg. Det blev också tre visningar av mitt lilla AFU-arkiv under kvällen och intresset var stort för allt konstigt som fanns att se i rummen inne i vårt hus.
Framåt kvällen fick vi nytta av de lampor som Niklas varit ute och köpt, några hängde i taket på partytälten och några stod på borden. Jag körde bildspelet med omkring 300 fotografier där fokus var på Anneli men också på familjen på storbildsteven och där stod vi en grupp och tittade medan jag berättade.
Men 12 augusti måste man titta uppåt för då är det perseidmaximum. Och det gjorde vi. Jag, Christian Umeland och Tobias Lindgren stod och spanade mellan molnen som ställde till det för oss. Efter midnatt kunde vi se stjärnan Vega i Sommartriangeln mellan några moln och området med klar sikt blev bättre och bättre under en kort stund. Då dök två mycket ljusstarka satelliter upp strax intill Vega och jag och Christian kunde se dem under några sekunder men så kort att jag aldrig hann få upp mobilen. För plötsligt var de bara borta som när man släcker en lampa (och utan att ha gått in i några moln).
Lite skumt tycket vi men inget tydde på att det var något annat två väldigt ljusstarka satellit som flög i par. Vilket i och för sig är ovanligt. Att vi över huvud taget tittade mot det området berodde på en annan lysande historia som av allt att döma var en strålkastare flera kilometer bort. Var den stod kunde vi aldrig avgöra.
Men det var inte över med dessa observationer för 00.50, när jag, Emil och Christian jobbade med att ta ned tältdukarna lystes plötsligt marken och vi upp av ett mycket hastigt sken. Emil hajade till eftersom han plötsligt kunde se mitt ansikte, sa han. Vi såg det alla tre men hade blicken mot marken och om det var en ljusstark perseid så missade vi att se dem mot himlen.
Framåt 02 var alla i säng och även jag. En riktigt bra dag blev det!
