Vaknade efter 07 utan att klockan behövde störa mig och sedan var det dusch och frukost. Jag hade bestämt träff med Pelle i lobbyn klockan 09.15 men jag var på plats redan en halvtimma tidigare och läste då ett mess som ramlat in från en vän i Sveg.
Vännen undrade om Felix och TV4 kunde vara intresserade av hans observation som han pratat med mig om för flera år sedan så jag ringde upp för att kolla lite närmare. Inte alltid så lätt att minnas alla som ringer, mejlar, messar eller hör av sig på andra sätt.
Och det visade sig vara en intressant observation där en serie trianglar låg på linje över honom för att sedan förvandlas till ”en Finlandsfärja” i bitar samtidigt som han hörde ett ljud som från en förde tankarna till en landande helikopter och även tryck mot ryggen som från en vind.
Den stora ”färjan” försvann sedan med blixtens hastighet och blev till en prick.
Den rapporten skulle inte bli den enda i dag för när Pelle plockat upp mig och vi gått några hundra meter till hans och Solveigs lägenhet fick jag möjlighet att intervjua Solveig om en händelse i slutet av september 2015 som hon berättat om på restaurangen i går.
Solveig hade sett ett klot komma ned från himlen för att snabbt vända tillbaka strax över hennes motorhuv. Intressant. Dessutom hann hon ta en bild men tråkigt nog tappade hon sin mobil i golvet senare och bilderna försvann.
Under dagen fick flera av mina vänner i styrelsen ett fejkmejl från ”Clas Svahn” men det ska ni inte bry er om. Bara att kasta. Väldigt trist med alla sådan här skit.
Nå, jag satt hemma hos Pelle och Solveig under några timmar (Solveig var tvungen att gå och jobba) och tittade på Pelles böcker där det fanns i alla fall en som jag är säker på att jag inte har. En spökbok som nu ska beställas.
När avgångstiden närmade sig gick vi till Clock (!) i stationsbyggnaden. Tänk att Clock finns kvar! Denna svenska (statligt ägda) burgarkedja fanns mellan åren 1976 och 1999 då den lades ned. Inga särskilt bra hamburgare vad jag kan minnas.
Men i augusti 2019 öppnade en ny Clockrestaurang i Härnösand och den är vad jag kan se fortfarande den enda i hela landet. I vilket fall var det där vi gick in för att äta lunch och min Clock Spicy för 84 kronor smakade bra men var lite rinnig.
När tåget mot Sundsvall väl kom konstaterade jag och Pelle att Sveriges match mot USA i fotbolls-VM pågick för fullt. Så jag plockade fram DN:s direktrapportering (som TT skötte) men när jag gick på tåget 12.48 var det 0–0 och full tid.
Satte mig på en tom plats eftersom det inte numrerat och det visade sig bli intill en äldre dam som precis var på väg hem till Falun från några dagar på Urkult i Näsåker. Kom snabbt att prata med henne och det visade sig att hon hette Inger Olevik och var släkt med en reporter som jobbar som vikarie på DN Kultur. Där ser man att världen alltid krymper när man talar med folk.
Men när vännen Andreas började messa om matchen fattade jag att radion låg minst 90 sekunder efter så när det drog ihop sig till straffar bad jag honom att hålla mig informerad.
Och det gjorde han med bravur! Andreas messrapporterade som en gud och straffdramat blev lika levande som om jag sett det på teve. Själv lämnade jag tillbaka min lånade lur till Inger och sedan fick jag bita mig i tungan för att hålla tyst när jag låg nästan två mål före. Det var riktigt dramatiskt!
Väl framme i Sundsvall blev vi stående på perrongen för att höra (och läsa) upplösningen och ytterligare en resenär stod intill och försökte hänga med. När det stod klart (genom Andreas!) att Sveriges och Hurtigs straff var mål räckte jag över min lur till damen intill så att hon fick höra jublet. Mycket lyckat. Och – de svenska damerna levererar!
Vägen mot Stockholm blev lugn och jag satt mest vid datorn. Anneli hade också hört matchen på ett loppis i Stallarholmen och Niklas på en krog i Karlsbad. Markus spelade golf.
Väl i Stockholm hade himlen mörknat men jag tog mig ned i underjorden för att ta tunnelbanan till Vällingby och sedan buss 541 hem. Klarade mig undan regnet hela vägen men efter några timmar brakade både åska och regn loss. Då hade jag hunnit ha ett möte med mina administratörskollegor på Allmänheten diskuterar ufo och UFO-Sverige på drygt en timma som var givande och bra. Aldrig fel att prata igenom det vi gör ibland, inte minst nu när många av inläggen balanserar på vad vi kan tillåta och där okunnig kritik mot det UFO-Sverige gör publiceras.
Sedan blev det mat i form av rester innan jag satte mig vid datorn igen. Och då brakade himlens alla krafter loss med blixtar och ösregn i tjugo minuter och när Anneli och Ylva kom tillbaka eftersom utflykt med konsert med Weeping Willows hade de kört genom en del av detta. En film Ylva tagit visade hur himlen ljungade nästan hela tiden.
I säng vid midnatt.
