Förmiddagen gick åt till att jobba vidare med UFO-Aktuellt med avbrott för att åka till apoteket. Ute på gården jobbar murargänget på för fullt och långsamt börjar vår stödmur ta form. Hur lång tid det ska ta har vi ingen aning om men i dag var vädret fint så jobbet verkade ha gått framåt på ett bra sätt.

Före lunch kom Claes och Åsa från Örebro så vi åt en god soppa som Anneli gjort som lunch tillsammans alla fyra. Men direkt därpå tog jag bilen till Motordepån för att de skulle fixa det sista ventillocket som inte var okej, något de hade upptäckt vid servicen i förra veckan. Och som så mycket anat som har med bilar att göra blev det långt ifrån gratis.

När jag satt och väntade kom jag i slang med två elektriker som satt och väntade på att deras punktering skulle fixas. Jag berättade om UFO-Sverige och AFU och det tyckte de var intressant även om den ene första frågade: ”Vad är ufo?” Inte alla som har koll.

När jag väl var hemma igen efter en timme på verkstaden satte jag mig på kontoret och fortsatte med tidningen samtidigt som övriga satt i vardagsrummet och pratade. Jag såg också till att ufo.se fick ut en text på svenska om vårt upprop till EU-parlamentarikerna i går.

Efter 16 var det bara att ta en paus från tidningsjobbet och så tog vi buss och pendel in till stan alla fyra. Sedan vandrade vi från T-centralen förbi NK:s underbara julskyltning, där vi blev stående en bra stund vid de olika skyltfönstren, vidare mot Biblioteksgatan.

På Biblioteksgatan ligger Eataly som har intagit den gamla biograf som tidigare fanns där, komplett med balkong och allt. Ett häftigt ställe som visade sig servera väldigt bra pasta men riktigt mediokert kött. Ylva anslöt där och vi fick ett runt bord nära pastabagaren.

Nu var det alltså så att alla tog pasta utom jag och Claes. Han valde oxkind som var bra. Men min entrecôte var långt ifrån vad jag hade hoppats på. Visst, den var röd och fin men sönderskuren i småbitar när den serverades och dessutom torr och allt annat än saftig.

Övriga var som sagt väldigt nöjda och det är väl bara att inse att man inte ska beställa nötkött på en italiensk restaurang utan pasta.

När allt var betalt gick vill Stadsteatern. Ylva för att se en pjäs och vi andra för att se en. Vi hade valt ”Härlig är jorden” som var en omskakande pjäs för mig personligen eftersom den handlade om en kvinna som i slutet av 1700-talet kommer hem till sin by efter fyra år i Stockholm där hon studerat och lärt sig hur världen fungerar. Bland annat att jorden inte är platt utan rund.

Pjäsen fokuserar på hennes brinnande övertygelse om att berätta sanningen för byborna, bland annat för sin familj och den man hon älskar men att det slutar med att hon sårar dem djupt. Hur ska man bete sig när man diskuterar med personer som har övertygelser som går stick i stäv med vetenskap och beprövad kunskap utan att samtidigt såra dem? En fråga som jag själv ställs inför i princip varje dag.

Det var en nyttig påminnelse om denna svåra och kanske omöjliga balansgången. Ofta riskerar detta att bli en omöjlig uppgift men ändå en uppgift som måste lösas. Liksom kvinnan i pjäsen är det lätt att bli sedd som besserwisser och en okänslig typ om man hävdar sin sak och använder sig av fakta. För det finns alltid en mänsklig dimension i dessa samtal också.

Allt blev särskilt aktuellt i dag eftersom jag några timmar tidigare fått en förfrågan att vara med i en podd tillsammans med en svensk kvinna som tror att jorden är platt. Vi lever alltså fortfarande i slutet av 1700-talet.

Hemma igen blev det en kopp te (kall cola för mig) runt köksbordet innan det blev sängen 00.30.