På morgonen jobbade jag med UFO-Aktuellt och med ABF-materialet men klockan 11 var jag och Stefan på plats på bana 20 och spelade badminton. Som alltid, väldigt kul och väldigt bra för kroppen. Men det gick exakt som förra gången. Ett bra första set för mig, ett superjämnt andra (som jag förlorade) och ett inte alls lika bra tredje. Så siffrorna stannade på 15–10, 15–17 och 11–15. Jag kan bara skylla på att jag fortfarande har ont i höften efter att ha kånkat ett ton böcker och bilder upp från Anders Palms källare.

Hem för sopplunch och sedan tillbaka till datorn innan Mauri Hermundsson och hans fotograf ringde på på slaget 14. Som bestämt. Utanför stod en platta jorden-kvinna som faktiskt tvivlar på allt som har med rymden och rymdfart att göra. Victoria Wielgaard är övertygad om att alla astronauter ljuger, att inga satelliter någonsin skjutits upp, att vi aldrig har varit på månen och att jorden är platt som en pankaka.

Detta satt vi i vår soffa och ”diskuterade” i drygt 40 minuter. Jag måste erkänna att jag blev skitförbannad på denna arroganta kvinna som menar sig sitta inne med en ”sanning” som är byggd på en hög av lera. Hon hade mahe att påstå att hon ”forskat” i ämnet när hon i själva verket verkar leva sitt liv på Youtube och inte kunna det minsta om faktakoll.

Bland annat satt hon och påstod att Buzz Aldrin skulle ha sagt att han aldrig varit på månen! Och att hon hade bevis för detta i ett filmklipp. I själva verket består hennes ”bevis” av ett hopkok av klipp där Buzz, den andre mannen på månen, svarar på helt andra frågor men där någon helt enkelt klippt samman dena förfalskning. Läs gärna Reuters faktakoll här.

Jag bad henne att göra ett enkelt experiment. Nämligen att följa ett flygplan med kondensstrimma från när det passerar över tills dess att det kommer till horisonten. Då syns hur planets kstrimma står rakt upp eftersom det måste följa jordens krökning. Men i hennes värld skulle planet ha fortsatt rakt fram tills man tappar det ur sikte. En enkel kontroll som visar att jorden är rund, at den kröker sig vid horisonten.

Allt Victoria svarade på detta var att hon visst tittat på kstrimmor och att dessa minsann inte krökt sig – något jag heller aldrig påstått. Något flygplan vid horisonten hade hon aldrig sett.

Värst var ändå när hon försökte förklara hur alla astronauter övat och övat och när de till slut inte fick skjutas upp (eftersom det finns en kupol över jorden som man inte kan resa genom), då bestämt sig för att ljuga om att de varit i rymden. Alla. Så befängt. Christer Fuglesang ljuger. Marcus Wandt ljuger. De har aldrig rest till ISS som förresten ligger i en bassång hos Nasa, det visste Victoria. Att det finns en träningsbassäng där hade hon inte en susning om.

När jag tog fram en stor meteorit och visade henne slog hon fast att denna inte kommit från rymden eftersom inget kunde passera kupolen och förresten ”finns det ingen rymd” så blev till och med Mauri bekymrad.

Nej, det går givetvis inte att övertyga en kristen fundamentalist som Victoria om att hon har fel. Och att jordens form belades redan för 2 200 år sedan var inget som bekymrade denna förvillare. Ärligt talat var det väldigt skönt när hon och teamet lämnade vår bostad. Och hennes försök att välsigna mig tackade jag bestämt nej till.

En sak till. 1980 intervjuade jag och Stefan Svensson platta jorden-föreningens ordförande Charles K Johnson i hans hus i öknen i västra USA. En trevlig och sympatisk man som liksom Victoria hade fått allt om bakfoten. För honom räckte det att has fru Marjory, som var från Australien, bekräftade att hon aldrig gått uppochner. Lite gulligt. För Victoria handlade det mer om en blind fanatism där bristande kunskaper i naturvetenskap hjälpte henne att tro på sina egna argument.

Någon timma senare tog jag och Anneli oss till Ylva och strax därpå anslöt vännen Tomas Askeberg som både jag och Ylva jobbat tillsammans med på Norrbottens-Kuriren och som Anneli också känt sedan vår tid i Luleå och efter en del prata och snacks gick vi till raketbaren för att äta. Så skönt att träffa vettiga och rationella människor igen.

Raketbaren är en kvarterskrog i Råsunda och senast vi var där var när Johan Marcopoulos fyllde år. Bra mat och trevlig öl från Omnipollo. Medan Tomas tog musslor satsade vi andra på råbiffen som är utmärkt även om jag saknade rödbetorna, äggulan och pepparen.

Där satt vi i alla fall några timmar och pratade innan det blev taxi hem för mig och Anneli medan Tomas och Ylva bor så nära att de kunde gå. För mig väntade lite jobb med UFO-Aktuellt och med ABF-planen när jag kom hem. Så medan Anneli sussade satt jag vid datorn ett par timmar till men efter midnatt var det i alla fall min tur att sova också. Trodde jag.

Då kom Stefan med sista korret så det var bara att starta datorn igen och fixa det som skulle rättas och så mejla över tidningen till Håkan. Så nu är den svenska delen klar för min del.