Sjätte dagen på resan börjar vi nu ta oss upp mot lite högre höjder. Vår stora buss tar oss över bergen till höglandsstaden Chachapoyas. Då har vi åkt i nästan tio timmar.
Dagen började som vanligt med att vi vaknade 05, ren rutin nu, och packade våra saker för att äta frukost. Jag missade pannkakorna men fick i alla fall en hel del gott i mig. Strax efter 06 rullade bussen ut från Chiclayo och sedan började en långsam klättring upp mot 2.400 meters höjd. Den första biten mot acklimatisering till höga höjder.
Vi har stannat två gånger för att äta och en gång för att se på utsikten. Mest fascinerande var nog att se kor gå och beta på sluttningar där jag själv aldrig skulle ge mig upp. Matpausen genomfördes i 30-gradig värme på en stängd restaurang (fars dag) som vi invaderade. Så dök plötsligt ägaren upp och såg förvånad ut. Alex stoppade till honom en peng och så var det bra.
De som vågade testa toaletten gav den en tvåa i betyg på vår tiogradiga toaskala. Pojkarna var inte imponerade.
Det har varit en lång och varm dag och när jag fyller på med dessa rader har vi sett en vält tankbil, flera ordentliga stenras och åtminstone ett par hjulspår som ledde rakt igenom skyddsräcket på 1.500 meters höjd. Men utsikten har varit hänförande. Just nu kör vi en grusväg sedan den riktiga vägen drabbats av ett ras.
Det kunde också ha gått riktigt illa när Anders Persson var på väg bakåt i bussen och föll som en fura när han passerade mig då bussen svängde i en av mååånga kurvor. Resultatet blev att han, och hans tunga ryggsäck, föll rakt mot mitt vänsterben som jag hade utsträckt framför mig. Jag var helt oförberedd och fick hans hela tyngd snett mot benet som dock höll.
Hade inte varit så kul med ett benbrott där.
Nu noterar jag bara att vi har kommit fram till vårt hotell i Chachapoyas och att klockan är 19 på kvällen. Och resan hit har varit lång och det susar i öronen men det har också varit en häftig serpentinfärd över bergen med fantastisk utsikt och många upplevelser.
Ni kan se hela familjen vid ett stopp på cirka 1.600 meters höjd på bilden ovan.
Faktum var att vi bara hann fram till Chachapoyas innan det var dags att snabbyta buss till en mindre som tog oss upp i bergen för att beundra utsikten över en enorm canyon medan solen höll på att gå ned. Det var mycket vackert och de som vågade kunde hoppa över staketet för att posera nära klippkanten.
Markus, som är ungefär en halv meter längre än närmaste peruan, blev tillfrågad av en ung tjej om han ville bli fotograferad med henne. Lite freakshow men Markus ställde upp.
Man kan lugnt säga att vi är ordentligt trötta. Men klockan 20 samlades vi och åkte till restaurang inne vid torget, Chacha, där vi sätter oss i vinkel och så börjar den vanliga cirkusen när det ska beställas. Minst två reseledare och några ur personalen inblandade vilket gör att allt måste göras om igen. Jag och pojkarna tar Bistec à lo Pobre. Anneli har valt att stanna hemma och vila.
När underhållningen drar igång blir både Niklas och Markus uppbjudna och far runt på dansgolvet. Och de skämmer sannerligen inte ut sig. Framåt 22-tiden är vi proppmätta. Och väl hemma vid 23 är det riktigt skönt att hoppa i säng.
Thomas visar att han inte är rädd för höjder.
Condor pasa. Min hallåt spelades för oss på restaurangen.
Rolf och andra i den andra bussen är glada.
Niklas blev uppbjuden på restaurangen.
Anneli i bussen på väg mot Anderna i morse.