Machu Picchu

image
Resans verkliga höjdpunkt är att besöka Machu Picchu. Så vi vaknade klockan 05, åt frukost (det fanns pannkakor!) och gick sedan och ställde oss i den flera hundra meter långa busskön för att komma fram till ruinerna – utan knot!

Niklas och Markus hade bokat en guidad klättring upp på Wayna Picchu (2.750 meter över havet) men den visade sig vara fullbokad så istället får de vandra till gamla Machu Picchu. Först verkar detta vara ett enklare alternativ och jag funderar faktiskt på att hänga på (eller gå till Solporten längs inkaleden, en två timmars lång vandring).

Men väl på väg ändrade jag mig och stannade i själva Machu Picchu med Anders P istället – efter den guidade turen tagit slut. Vilket var ett klokt beslut! Klättringen upp till Machu Picchu var allt annat än lätt och de flesta vände innan de kom fram. Men pojkarna och Max Magnus gav sig inte trots höjd, branter och våta stenar.

Nå, ska vi ta det från början så kom vi fram till Machu Picchu efter en slingrande busstur klockan 06.55. Tog oss igenom biljettkontrollen, där man av någon outgrundlig anledning kollade passet, och följde sedan vår guide genom det fantastiska ruinområdet som är enormt innehållsrikt och stort.

Många stenar och platser inne i ruinstaden, som kan ha haft 500 invånare, är orienterade efter väderstrecken eller mot himlen och flera liknar Södra korset eller konturerna av bergen omkring.

Byggherrarnas sätt att behandla stenarna är imponerande men även om många är riktigt stora vandrar tankarna knappast till några utomjordiska besökares hjälp utan snarare till hur i hela världen dessa inkaindianer kunde vara så enormt skickliga.

När rundvandringen är klar går Niklas och Markus, tillsammans med Max Magnus och Elin, iväg för att klättra upp på gamla Machu Picchu vilket alltså visar sig vara en riktigt krävande klättring som på slutet är mycket brant. De fick en häftig upplevelse och var stolta över att ha klarat den utmanande strapatsen som inte många fixar.

Själv tar jag sällskap med Anders Persson och går runt i anläggningen i vår egen takt, vilket gör att vi i lugn och ro kan stanna var vi vill. Anders sätter på mig en mygga och så gör vi några synkar där jag berättar om vad vi ser och olika teorier om det. Det blir några bra scener för hans kommande film om resan.

Som högst tar vi oss till höjd där det ligger en helig sten och dit många gått för att ta bilder, så också vi. Stenen är slätpolerade ovanpå och har ett märkligt hål i sidan. Men 11.30 vänder vi tillbaka ned för att hinna i tid till vår restaurangtid. Tillbaka utanför spärrarna möter vi ett stort teve- och pressuppbåd som samlats kring Luis Flores, Cuzcos borgmästare, som med sitt följe är på väg upp till ruinerna. Innan dess har vi fått våra pass stämplade med en särskilt Machu Picchu-stämpel!

När bussen tagit oss ned vandrar vi till hotellet för att hämta vårt lilla bagage och sedan blir det gemensam lunch på en restaurang på samma gata. Vi får äta snabbt eftersom vi har ett tåg att passa och det visar sig gå något tidigare än vi först trott.

Längs tågresan finns det en hel del att se och Inka Rail tuffar på utan problem. På en plats bromsar tåget in längs en liten by och flera barn börjar springa längs spåret för att tigga kakor och godis (som vi fått ombord) så vi drar ned rutan och jag och några till kastar en del till dem. Sekunderna senare varnar tågpersonalen oss för att göra just detta, antagligen för att barnen inte ska springa och snubbla så att de hamnar under hjulen.

16.30 är vi tillbaka i Ollantaytambo igen och hoppar in i bussen som ska ta oss till Cuzco i kväll. Här plockar vi också upp Anneli som mår mycket bättre nu efter ett dygns ordentlig vila, hon har köpt en riktigt fin tröja i alpackaull av två damer som säljer sådana inne på hotellets område. Inte av den dyraste kvaliteten men snygg.

Med oss på vägen mot Cuzco följer en nästan full måne och snart kommer också Venus fram i söder. Alex berättar att för några år sedan undersökte polisen en uforapport där tre avtryck sedan hittats i marken vid en sjö som vi passerar.

Väl framme är det skönt att checka in och bara ta det lugnt.

Här sitter vi på Los Portales och äter middag.
image
Grabbarna vid matbordet innan tåget gick ned från berget.
image

Loading