Fortsatte med en del planering inför Englandsresan, mest mejlskrivande, nu på morgonen. Men satte mig också och besvarade några vanliga pappersbrev som var viktiga att få iväg. Bland annat ett till den nyligen avlidne danske ifologen och Adamskiförespråkaren H. C. Petersens änka. Änkan skrev till mig i förra veckan och berättade att Hans, som han kallades av familjen, hade lämnat efter sig en del material som han ville att AFU skulle ta hand om.

Jag och H. C., som han var känd som ibland ufointresserade, utväxlade brev under ett antal år fram tills dess att hans sjukdom gjorde det allt svårare för honom att tänka på sådana saker. Och trots att vi hade rätt olika syn på ufofrågan var breven vänliga och vi hade ett bra utbyte. Om allt går som jag hoppas ska jag plocka upp lådorna med material då vi passerar genom Danmark på vägen hem från England i höst.

Satte mig också ett par timmar för att sortera Henry Svenssons papper som jag hämtade hos honom i förra veckan. Där återstår en hel del jobb men jag får ta det pö om pö under veckan. Ägnade också en stund att placera om ett antal hyllmeter med böcker och ta bort lite annat så att det blev lite bättre ordning i ett par bokhyllor.

Fick ett trevligt telefonsamtal från en 70-årig dam vid namn Annika då jag satt där i soffan och sorterade papper. Damen hade läst den stora puffen för min serie ”Gåtfulla fenomen” i papperstidningen och eftersom hon inte hade någon dator vädjade hon till mig att publicera mina artiklar också i papperstidningen. Vilket inte är riktigt så enkelt som man kan tro. Jag förklarade för henne att artiklarna var långa som ösregn och att mina chefer nog inte skulle tycka att det vore en alltför bra idé att ta upp ett par uppslag i tidningen med min serie varje vecka.

Annika hade läst några av mina böcker och skulle nu skaffa sig ytterligare ett par, hon brukade också läsa det jag skrev i tidningen, sa hon. Till slut kom vi fram till att hon som DN-prenumerant nog kunde få hjälp av sin son att logga in på hans dator så att hon kunde läsa serien där.

Ute har dagen bjudit på gråväder och regn. Tog med mig ett paraply när jag åkte in till jobbet men glömde det givetvis då det var dags att gå över gatan för att äta på Lilla Asien. Så blött blev det.

För alla Peruresenärer kan jag rekommendera en artikel om hur forskare nu har analyserat hårstrån från inkamumier som visar att dessa barn fyllts med coca och alkohol innan de lämnats att frysa till döds i ett offer till gudarna. Inte kul men intressant. Läs den här.

Framåt kvällen hettade det till under en kort stund då tungt beväpnad polis började jaga en mystisk man i tunnelbanan vid Hornstull. Mannen hade burit ryggsäck vilket fick många att tro att han bar på en bomb och betedde sig hotfullt. Men trots ivrigt sökande hittades mannen aldrig. Vilket är konstigt nog. Jag skrev i alla fall om detta. Borta är han.

En lugn kväll med en del att göra.

På väg ner till taxin blir jag messad av Stefan som berättar att det är gott om fina nattlysande moln vid horisonten så jag tar kameran och stativet så snart jag kommit hem och ger mig ut för att fota. Till slut hämtar jag bilen för att få en bättre horisont. Men jag fångar också två mördarsniglar som träffas på asfalten och har en trevlig stund med varandra så nu blir det väl ännu fler mördarsniglar efter det. Ni kan se dem högst upp på sidan och allra längst ned en mera avslöjande bild.

De nattlysande molnen ser ni här nedan. Vackra som vanligt.

En stor del av horisonten upptogs av dem.

Här har gatlampornas röda ljus trängt sig på.

Det vackra vågmönstret syntes tydligt.

Snigelsex på asfalten.