1946 besökte journalisten Chapman Pincher Stockholm på uppdrag av sin tidning Daily Express. Uppdraget var att skriva om de mystiska spökraketerna som observerades över Sverige. I dag är han 99 år och bor utanför London. Eftersom Anders på AFU snokade reda på att Pincher fortfarande lever så slog jag honom en signal i förmiddags och i anda änden svarade en fräsch och pigg röst. Och visst mindes Pincher sina dagar i Stockholm:
– Det var min första utlandsresa efter kriget och jag har varit en stor vän av Sverige sedan dess, berättade han och fyllde sedan i med att han handlat en hel resväska full med mat på NK som han sedan tog med sig hem.
– Det var ju fortfarande ransonering hemma så jag blev mäkta populär!
Pincher berättade att han talat med flera svenska militärer under sitt besök som sträckte sig från de sista dagarna i augusti och någon dag in i september 1946 och då försökt bilda sig en uppfattning om de märkliga fenomenen som syntes på himlen. Eftersom han själv arbetat med att pussla samman kraschade V-bomber som träffat England under andra världskriget så visste han mycket om den senaste rakettekniken. Och en sak var klar, sa Pincher. Det var inte ryssarna som sköt. De hade helt enkelt inte den tekniken.
I dag lutar han åt att det bara var meteorer men blir betänksam och frågvis när jag berättar för honom om hur en svensk flygvapenpilot jagat en spökraket över Dalarna och hur britterna gjorde allt för att komma hit och hjälpa till i de svenska undersökningarna.
Vi hade 30 minuters trevligt samtal och jag ska sätta mig och lyssna och skriva rent min inspelning när tid gives.
Efter lunch med Markus (korv) så åkte jag till jobbet. Anneli var ute på sitt håll och Niklas hade stuckit och simmat. Han gör sitt bästa för att hålla sig i trim och är verkligen förtjänt av en ledig dag med tanke på hur hårt han jobbar med sitt skolarbete.
En lördag på jobbet betyder inte sällan att jag måste leta nyheter, inte så mycket händer och det märks att världens beslutsfattare tar helg de också. De flesta förutom dem som arbetar med Syrienfrågan. Men det brukar lösa sig, sysslolös sitter jag inte.
Fortsatte skriva om Svenskarnas parti och intervjuade bland annat partisekreteraren som konstaterade att negrer var lätta att känna igen, vilket ju var bra eftersom partiet vill slänga ut dem ur landet. Att partiet är öppet rasistiskt och frotterar sig med nazister och fascister ute i Europa är inget som ses som ett problem av anhängarna. Givetvis. Hur många dessa anhängare är fick jag inte veta. Siffran är väl för låg för att partiet ska vilja ha ut den. Har faktiskt bara fått fem sura mejl från partianhängare efter mina artiklar om dem.
Dagens matpaus inbegrep Staffan och Bosse och ett besök på La Barca.
Väl tillbaka har jag börjat skriva på en bokblogg för min spalt ”Märkligheter”. Jag har några dåliga samveten hemma som bör publiceras. Kanske kan det hela vara färdigskrivet till tisdag då jag jobbar sista dagen på passet. Att skriva om böcker är något som jag inte vill slarva med. Har en person lagt ned tid på att skriva en bok så ska jag banne mig ta mig tid att skriva om den sedan jag läst den.
På tal om böcker håller jag just nu på med en 713 sidor omfattande science fictionbok som jag fått tillskickad från Bibliotekstjänst. Det är KG Johanssons trilogi (alla bundna i ett band) ”Samvetsmakaren” som så här långt båda gott. Ett bra sällskap på bussen.