Utsikten ovan är från Railis fönster i Mariestad nu på morgonen. Och det gula hus som skymtar mellan träden i bakgrunden är Borgmästaregatan 6 där jag växte upp. Det är lätt att känna viss nostalgi när jag tänker på alla minnen som jag har därifrån.

Klockan 10.30 gick jag ut och sopade rent bilen för att köra till blomsteraffären vid Stadshotellet där jag köpte två röda rosor. En som jag skulle lägga på Runes kista och en som Tage Bång skulle lägga. Trots att jag skrivit en lapp kom jag på detta i sista minuten och ringde faktiskt Tage för att höra om han hade tid att köpa åt mig. Men, det visade sig att han själv hade glömt det så det blev jag som fixade åt oss båda istället. Mariestad är ju en liten stad så jag hann upp till Skogskapellet i god tid till 11 i alla fall.

När jag kom fram var det många kända ansikten där. Flera från Mariestads Astronomiska Klubb, inte minst dess ordförande Sören Persson som var en av de tidiga medlemmarna i UFO-Mariestad på 70-talet. Men också en del äldre som känt mamma och pappa, bland annat Sten Larsson som jobbat på Rymarks livsmedelsbutik på Stockholmsvägen, den butik som vi alltid handlade i när jag var liten. Och så Rune Fogelquist barn Hans och Eva som jag givetvis känner sedan länge.

Officiant under den borgerliga begravningsakten var en vän från min tid på Mariestads-Tidningstiden, Gunilla Broberg, som då arbetade på Stadsbiblioteket dit jag ofta gick. Gunilla är i dag pensionär och kände Rune Fogelquist väl. Hon skötte akten på ett perfekt sätt och läste bland annat upp en dikt som Rune själv skrivit. Jag återger dem här. Den heter Körsbärsblom:

Jag tog min bil och körde några mil
längs bergets västra kant.
Att hela berget lyste vitt är sant.
För det var körbärsblommens tid,
ja, hela detta berg nu lyste upp
av körsbärsblommans färg.
Visst blommar körbärsträden skönt
som var besökare av bergens landskap rönt.
Tänk, alla dess blommor snart blir gröna kart
och övergår till slut i rött med smakligt kött.
Det lindrar tanken på en oundviklig höst.
Ja, körsbärsträdens bär är oss förvisst till tröst.

Rune kunde skriva vers och läste inte sällan upp sina alster för mig när vi sågs. Han gav faktiskt ut en del av dem i ett litet häfte också, ett häfte med astronomiinriktning.

När vi tagit farväl satte vi oss i bilarna och körde till Café Holmen ute på Karlsholme. Ett café dit vi ofta åkt med min mamma och även med henne och pappa. Här fick jag tillfälle att hinna prata med Sören, Martin, Lennart, Tage, Yvonne och många fler medan vi åt smörgåstårta och drack Loka. Vi pratade minnen ett par timmar innan det var dags för mig att åka tillbaka till Raili för att hämta mina saker, byta om och, efter att ha tankat, åka mot Järfälla igen.

Snö och mörker mesta delen av vägen men trots allt kom jag upp på vanlig tid, tre timmar och tio minuter. Men precis när jag skulle parkera och trodde att jag var hemma så dök Anneli upp och bad mig köra Niklas till pendeln eftersom han skulle in till stan för att äta med kompisar. Så jag hann inte ens gå ur innan det var dags att köra vidare igen.

När jag till slut kom hem och allt var inburet hjälpte jag Anneli med maten och det blev en god gryta med ris. Efter att ha jobbat lite med förberedelser inför morgondagens bevakning av Melodifestivalen och Anneli gjort klart de sista bokningarna till semesterresan till Kroatien i sommar så var klockan plötsligt en bra bit efter midnatt.

Då hade UFO-Sveriges fältundersökare Johan Gustavsson mejlat en artikel ur Göteborgs-Posten som tar upp ett fall som han jobbar med. Ni kan läsa den här. Det fallet är vi alltså inte klara med ännu.

Lennart Johansson, gammal kamrat från Mariestad, och Tage Bång, ordförande i Skaraborgs UFO-förening.

Runes son Hasse med vännen till Rune, Yvonne, till vänster, Runes brors sonson till höger, sin fru och dotter längst till höger.

Runes dotter Eva längst till höger.

Sören Persson, ordförande i MAK.

Runes kista efter begravningsakten.


Raili framför Ekebo där hon bor.