Tog mig till S:t Eriks ögonsjukhus i dag på förmiddagen för att gå på efterkontroll efter starroperationen. Och efter lång väntan så kom jag in och fick godkänt av läkaren som tyckte att jag såg bra på det vänstra ögat nu. Och det gör jag ju, fast ändå inte. Måste ju byta glasögon först innan det går att utnyttja min nya synskärpa.
Smet in på Buylando och köpte ”Jurassic World” på vägen till tunnelbana, har ju inte sett den och den lär väl inte gå på biograferna längre. Så nu blir det en soffilm hemmavid vid tillfälle.
Min reslektyr heter ju ”Skannad i dunklet” av Philip K. Dick sedan i går och den har jag haft goda möjligheter att läsa vidare i i dag med tanke på allt väntande och åkande. Har landat på sidan 177 och boken har lite planat ut och inte mycket nytt händer i pundarnas liv. Välskriven bok och lättläst där man givetvis undrar hur Bob Arctor och Agent Fred ska kunna lösa det faktum att de egentligen är en och samma person.
Innan det blev jobbdags tog jag snabblunch på Nyhetsgrillen där jag beställde in en grillad special, min vana trogen med gurkmajonnäs. 42 kronor liksom förra gången, ett svinpris men vad gör man?
På jobbet har jag suttit i möte om en ommöblering här på redaktionen men framför allt kastades jag rakt in i nyheten om att antidopningsorganet Wada vill stänga av Ryssland från allt friidrottande under nästa år – inklusive OS i Rio. En världsnyhet som jag skrev så snabbt fingrarna hann med tillsammans med min kollega Pontus Roos.
Har också skrivit min 337:e DN-blogg (inte mycket att fira), den här gången om hur viktigt det är att sitta kvar och titta på en film tills den är slut. För det är i eftertexterna som vi får veta om den är sann eller inte.
Det går inte en dag, i alla fall inte många dagar, utan att jag får agera bollkplank för folk som skriver och undrar saker. I dag var det en man som undrade om det var sant att jorden skulle läggas i mörker under fyra dygn från och med den 18 november. Jag svarade att det inte ligger något i detta påstående.
Ofta önskar jag att jag hade mera tid att skriva om sådant som folk funderar på och oroar sig för, för det är mycket. Fick till exempel ett mejl från en man i dag där han skickade med en bild, ett bevis, på att ett rysktillvekat (men ukrainskstyrt) stridsflygplan av typen SU-25 skjutit ned det malaysiska MH-17-planet. Bilden kan ni se ovan och i bättre upplösning om ni klickar här.
Nu är bilden med största sannolikhet inte äkta och det finns en sajt som har studerat den och påstår att kartan är rakt av kopierad från en karta på nätet. Men den saken stämmer inte. När jag jämför bilden med kartan så finns det tydliga årstidsskillnader och även en del annat som skiljer sig åt. Platsen är den samma men kartan och fotot är inte identiska.
Nu tror jag ändå inte att bilden är okej utan en del av det propagandakrig som öst och väst driver mot varandra. För det finns fler bilder som också de har använts i ordkriget och även de har kunnat visats vara fejkade. Den gången var det ryska försvarsdepartementet som hade photshoppat bilden för att få till ett robotsystem på marken.
”Krigets första offer är sanningen” heter en bok av Philip Knightley som vi alla läste då jag gick på Journalisthögskolan. Håller än.
Matpausen inföll rätt sent på grund av arbetsläget men då styrde jag och Staffan stegen till La Barca där jag tog bläckfisk för första gången på länge.
Som vanligt bjöd arbetskvällen mest på elände men en kul nyhet blev det i alla fall då president Barack Obama i dag skapade sin egen privata Facebooksida. Blir nog rätt många som kommer att gilla den.
Det har varit mycket annat också, men så ser ju ofta dagarna ut.