I dag har jag suttit på Friends arena i Stockholm mellan 12.30 till 01.30. Det blev alltså en heldag med finalen i Melodifestivalen. En lååång dags färd mot natt, med andra ord.
12.30 hämtade jag ut min ackreditering i en bod utanför ingång 3, 13.00 öppnade presscentrumet och 14.00 var jag med och lyssnade, och plåtade, det stora genrepet inför kvällens final. Och det var tur att jag hade ett 400 mm objektiv, jag satt långt bort. Men det är hur häftigt som helst att lyssna på låtarna live, se hur kamerorna arbetar och vara en av 25.000 åskådare eller så.
19.30 körde jag och Hanna Fahl igång med ett Facebook live där vi snackade upp finalen, diskuterade alla låtarna och gav våra omdömen. Och 20.00 så drog vi gång chatten med läsarna på riktigt även om jag hade börjat den parallellt med livesändningen.
Sedan var det fullt ös i ett par timmar där vi satt i det välfyllda pressrummet. Våra närmaste grannar var TT-gänget som satt vid samma bord som oss och bakom oss hade vi Aftonbladets stora grupp.
När allt var klart skrev Hanna en text för papperstidningen och jag gjorde en intervju med vinnaren som sedan skickades in till DN.
Kvällen slutar nu med efterfest där det brukar bli så att några av artisterna kör sina nummer igen. De som inte är allt för besvikna för att göra det.
Det är en helt annan sak att höra låtarna på plats än hemma i soffan med teven som filter. Allting låter bättre, till och med de låtar som jag inte gillar alls.
Mitt tips? Wiktoria eller Robin. Det blev Robin. (Vilket Hanna givetvis hade lyckats pricka in!)
Som tur är fanns det hur mycket korv med bröd som man vill äta i pressrummet. Sex stycken blev det och lite grillchips. Bra mat… Lyckades också få mitt armband till efterfesten trots att jag missat att anmäla mig. Det tackar jag för.
Efter att ha armbågats med SVT, TT och kvällisarna fick jag min vinnarintervju med Robin Bengtsson. Från Svenljunga! Här är den. Robin visade sig vara en trevlig och ödmjuk man och det var lätt att prata med honom, men så länge blev det ju inte. Så snart jag hade fått svaren på mina frågor tog jag bandaren och rusade upp till pressrummet för att snabbskriva vinnarintervjun.
Hanna hade lämnat sin huvudtext i god tid trots att det inte var många minuter att vinka på och sedan satt vi där och kollade igenom sociala medier och fixade en stund innan vi strax efter 23 packade ihop allt och gick till efterfesten. Som är riktigt kul!
Inte så glamouröst eftersom jag försöker hinna ta lite bilder på folk, prata med en del av artisterna och filma lite. Bland annat pratade jag med Owe Thörnqvist och bad om autograf och grattishälsning till Niklas som fyller år i morgon – samma dag som Owe! Fast Owe blir 88, Niklas 25.
Roligast är när många av artisterna sjunger sina låtar från en miniscen under festen. Då ska man stå långt fram, men ducka för champagnen, och filma. Det gjorde jag i år med.
Efter 01 började jag känna mig nöjd. Då hade jag hunnit dricka en öl och därtill en halv innan flaska försvann. Hade tvingats ställa ifrån mig den på ett bord när Robin dök upp och jag hängde på för att få lite bilder.
Sedan blev det taxi hem, ett par mackor i köket och sedan i säng.
Robin Bengtsson väntar på resultatet.
Robin Bengtsson.
Robin på väg till festen.
Ace Wilder.
Ace Wilder.
Boris René.
Boris René.
Lisa Ajax.
Lisa Ajax.
Robin Bengtsson.
Robin Bengtsson.
Jon Henrik.
Aninia.
Och båda.
Anton Hagman.
Mariette.
FO&O.
FO&O.
Nano.
Wiktoria.
Wiktoria.
Benjamin Ingrosso.
Benjamin Ingrosso.
Owe Thörnqvist.
Owe Thörnqvist. Här åker korven!
Zara Larsson.
Zara Larsson.
Owe var eftertraktad som intervjuobjekt och hyllades stort på efterfesten.
Mariette med sambon Alisa Jasarevic på efterfesten.
Jon Henrik Fjällgren och Aninia på efterfesten.
Christer Björkman höll tal på festen.
Nano på efterfesten.
Wiktoria på samma fest.
Ace Wilder såg mer vild än tam ut på festen.
