I dag är jag och Niklas i Mariestad efter att ha mellanlandat i Tidan och på Böckernas hus med 40 kassar böcker. Bilen gick på knäna och uppskattade säkert vårt lilla uppehåll på nyöppnade Dinners vid västra infarten till Enköping.

Vi var kanske inte lika imponerade. Maten var helt okej men en restaurang som tar betalt för brödet är ingen jag kommer att rekommendera. Tror faktiskt att det var första gången jag åt på Dinners över huvud taget. Det lär nog inte bli så många fler besök.

Innan vi kom så lågt hade jag prata med Ernst Linder som ringde tidigt i morse och ställde in ett möte vi skulle ha haft i dag. Nå, det får bli lite längre fram i april. Hade passat bra annars då jag ändå var inne i stan för årets tandläkarkoll och ett besök på Serieslussen där jag sålde en kasse serier för AFU:s fromma.

Nu blev det raka vägen till Stora Essingen istället för att plocka upp Niklas och sedan hem för att packa bilen och så iväg genom ett till en början solfint Sverige mot ett allt regnigare.

Men som tur var blev det uppehåll då alla böckerna skulle lastas ur i Tidan där Peter dessutom bjöd på gofika från det lokala kondiset – som ni inte får missa om ni passerar denna minimetropol.

Ni kan se Niklas och Peter på bilden här ovan.

Hos Raili blev det kvällsmat med efterrätt och sedan spelade vi Chicago en stund och pratade med Anneli via högtalartelefon. Niklas skickade en hälsning från oss alla till Markus via en liten film. Markus spelar golftävling i Georgia just nu.

Fick telefon från en man i Kåge som sett ett lysande klot som betedde sig underligt. Vi hade pratat några gånger tidigare genom åren och jag bad att Johan på vår rapportcentral skulle få ringa upp i morgon för att få lite fler detaljer.

Observationen lät intressant men mannen hade inte antecknat vilken dag eller vilken tid det hela hände så trots att det bara var två veckor sedan så har vi alltså inga sådana uppgifter.

Jag har alltid förundrat mig över att människor som ser något som är så konstigt och upplevs som så utöver det vanliga att de ringer till UFO-Sverige faktiskt ofta glömmer att notera när det hela ägde rum.

Utan en sådan uppgift blir händelsen omöjlig att dokumentera och att undersöka.

Framåt kvällen tog Niklas en promenad och jag satte mig för att läsa och skriva. Och att svara på mejl från när och fjärran. Bland annat ett mejl till en isländsk parkanställd som har fotograferat ett sällsynt naturfenomen på isen vid Tingvalla. Ni kan se det här. Jag hoppas att han ska vara snäll nog att skicka mig en bild som jag kan använda i en kommande bok om naturfenomen.

Det blir sängen vid midnatt eftersom vi ska upp sju.

Raili och Niklas efter kvällsmaten.