I dag åkte jag och Anneli hem för att gå på konsert. Bob Dylan är här igen, den här gången som Nobelpristagare.
Innan dess, när vi fortfarande var kvar i Mariestad, plockade vi upp ordföranden i Mariestads Astronomiska Klubb (MAK), Sören Persson, som var ute och gick för att överlämna två kassar med böcker och tidskrifter till klubben. Han hoppade in i bilen och vi körde hem till honom och överräckte det hela. Kassarna innehöll sådant som kom från Kerstin och Lars-Olov Lodéns dödsbo och som jag inte tyckte passade hos AFU. Lite mer avancerad astronomi helt enkelt.
Sören och jag har känt varandra länge. En gång i tiden var han medlem i UFO-Mariestad och det är roligt att han nu har tagit över MAK efter Rune Fogelquists bortgång för några år sedan.
Sedan bar det av mot Järfälla med ett stopp för mat på Max i Västerås. Fint väder mest hela tiden och 14 grader varmt, inte så illa. Jag körde första biten och sedan tog Anneli över i Västerås.
Då fick jag möjlighet att svara på lite mejl och annat som ramlat in under dagen. Inte så dumt att sitta intill ibland.
Vi passade också på att ringa Niklas som vi trodde var ledig men det visade sig att han blivit inringd för att under sena eftermiddagen åka upp till Sveg och den svåra bussolyckan där.
Vid 14.30 var vi tillbaka hemma och kunde packa ur bilen och fixa lite, bland annat lägga in bilder i bloggarna från i går och i fredags, innan vi tog pendeln in till stan för att gå ut och äta på Wagamama i Waterfront Building. En trevlig restaurang med japanskt stuk. Inte minst ölen, Hitachino Nest Beer, var alldeles utmärkt. Ni kan se den här nedan.
Jag tog en Raisukaree, en curryrätt med kokosnöt och citrussmak och med kyckling. Damerna, Ylva, Eva Aggeklint och Anneli, satsade på Yaki Udon. Vi satt där en timma och pratade och åt innan det var dags att gå runt hörnet till konsertlokalen och Bob Dylan som skulle börja sin konsert klockan 19.30. Och 19.32 gick han på och började som vanligt spela utan några ”Hello Stockholm” eller något annat som skulle kunna misstolkas som publikkontakt.
Sedan blev det en timme och fyrtio minuters musik och därefter två extranummer. Fotoförbud var det men när allt var över stannade Dylan oväntat kvar på scenen ett tag så att man kunde ta bilder. Dessutom såg han faktiskt glad ut. En oväntat känsloyttring. I övrigt är han ju ingen fantom på scenen utan rörelsemönstret påminner starkt om hur jag själv går när hälsporrarna är som värst.
Vi var i alla fall alla överens om att konserten var bra, för det var den, men en del låtar bli lite likartade. Det är ju inte en man med Frank Zappas bredd precis. Men några av låtarna var riktigt bra och det var lätt att gunga med.
Det var helt enkelt en trevlig kväll.
Hemma igen satte jag mig vid datorn en stund, bland annat för att leta bilder på den kamrat som gick bort i slutet av veckan och som jag tror att hans efterlevande vill ha. Pratade också med Niklas som hade hunnit intervjua flera personer i samband med bussolyckan nu under kvällen. När jag fick tag på honom höll han på att lägga sig på ett hotell i Sveg.
I morgon är det åter till DN för mig.
Jag och Sören Persson.
En mycket god ale på Wagamama: Hitachino från japan.
Konsertgänget utanför Waterfront.
