Jaha, så var det dags igen. Det var enklare förra året då en 58:a blev 58. I år vet jag inte hur jag ska komma ihåg det. Trevligare uppskattningar via Facebook, sms och mejl och så en hjärtevärmande present i ett kuvert från min kära Anneli direkt på morgonkvisten i form av ett presentkort på bokhandeln i Jakobsberg. Jag som redan har alldeles för många böcker fick en till. Tack sötnos! Inte minst för det söta kortet (ovan).

Firandet under dagen kom att bestå av bokskrivande (1.724 tecken hann jag med, 448.022 totalt), badminton och så en dag på jobbet. Anneli smet iväg till Paris men först åt vi lunch tillsammans.

Och badmintonen gick bra. Eller hur man nu ser det. Vann med 15–10 och 15–13 och utjämnade till 5–5 i matcher men det kostade. Fick ont i baksidan av låret, på samma ställe som sist, i slutet av andra set. För att kunna spela vidare drog jag upp mitt högra knäskydd så att det klämde hårt åt låret. Men inte ens det hjälpte fullt ut.

Men, men, jag hade ingen lust att hamna i ett tredje set, det hade jag aldrig fixat, så det var bara att bita ihop och faktiskt, med lite flyt, lyckades jag ta hem det även om Stefan som vanligt var svår.

Sedan körde han mig hem, efter att ha donerat 20 kronor till AFU, där jag och Anneli åt kyckling som hon lagat.

På vägen till jobbet fortsatte jag att tacka alla som grattat mig på Facebook, alla ska ha sitt svar tycker jag. Har man orkat gratta så ska väl jag orka säga tack! Innan kvällen var slut hade hade jag fått 470 gratulationer den vägen och ett tjugotal via Linkedin, några via sms och på telefon. Niklas har ringt liksom Andreas O, Mats N, Linda F, Raili, Ylva, Bo A och Jackie B. Det tackar jag för.

Och på jobbet bjöd Mathias Jonsson mig på tårta! Blev ordentligt överraskad, det kan jag villigt erkänna.

Så födelsedagen blev hur bra som helst, trots att jag tillbringade största delen av den på jobbet.

Och sist på kvällen fick jag mess från Anneli som kommit fram till Paris tillsammans med Ylva. Och så donerade också Pontus 20 kronor till AFU. Man tackar!

När jag kom hem hörde Markus av sig och sedan pratade vi via Facebooktelefoni i 40 minuter. Roligt att prata en stund med grabben som sköter sig så bra i USA. Nu diskuterade vi ansökan till nästa skola och avslutningen på den här. Faktiskt bara tre veckor kvar innan han tar sin examen! herregud vad de två åren har gått fort.

Tårta på jobbet! Mathias J kom helt sonika och gav mig en!