Solen skiner och det liknar vår igen. Fast jag har givetvis suttit inne och jobbat med boken. 2.564 nya tecken, mer blir det inte i dag. 506.417 totalt. Har intervjuat en egyptolog i Uppsala för boken och ätit lunch i form av Bullens och mos framför ”Simpson’s”. Så det blev en bra start på dagen.

Dagens lektyr för resan till jobbet blev boken ”Code breaking” i jakt på lite fler idéer och uppslag till min egen bok. Och jag hittade några guldkorn. Mycket kretsar kring boken just nu men eftersom jag gick på ett nytt femdagarsskift i dag så blir det inte lika mycket gjort som under ledigheten.

Krånglade en stund med en förnyelse av min prenumeration på New Scientist då den vägrade godta min elektroniska betalning. Så då provade jag en gång till innan jag gav upp och istället började fylla i en pappersblankett. Men då ringde Nordeas säkerhetsfolk och undrade om det var jag som precis hade handlat på mitt kort två gånger på kort tid.

Och det var det ju men bra att de hör av sig så blixtsnabbt när de misstänker att det kan vara en kapning av kortet.

Nu blev jag osäker på om jag verkligen lyckats betala min prenumeration eller om jag rent av betalat den två gånger. Så jag chattade med tidskriftens kundtjänst och de lovade kolla upp det men först efter fem dagar då de ville se om transaktionerna gått igenom.

På jobbet är fokus ett helt annat: Frankrike. Både valet och terrordådet i går. På söndag är det första valomgången i Frankrike och det kommer att bli mycket intressant att följa hur det går. Vi hade ett möte om arbetsfördelningen under söndagen för att alla ska veta vad de ska göra.

För dagen fick jag uppgiften att skriva den sammanfattande nyhetstexten till papperstidningen om just terrordådet så det ägnade jag början av eftermiddagen åt men även till att skriva artiklar till nätet om detta och annat.

Ringde och grattade Anneli på namnsdagen också. Vi är ju inte så väldigt hårda på namnsdagar men när någon av oss väl kommer ihåg en så är det bonus!

Det är alltså första dagen på passet och det känns helt okej. Alltid kul att träffa kompisarna runt DN.se-desken. Bra kamrater och duktiga journalister allihop.

Eftersom det är fredag var det också fredagsfika i röda sofforna som blev en bra paus efter det att den första artikeln var skriven. Och efter det att ytterligare några lämnat tangentbordet för vidare publicering på nätet så gick jag till Lilla Asien för att äta en biff med lök (minus purjo) i all ensamhet.

Det blev en ganska arbetsintensiv kväll till slut. Men bra. Och utmanande eftersom min redaktör Pontus hade gömt en bit kladdkaka som jag skulle få om mina artiklar drog mer än 20.000 klick. Efter några timmar hade jag klarat målet med råge och fick då min kladdkakebit. Kanske ett nytt sätt för att få oss reportrar att producera mera? Funkade på mig i alla fall. Bild nedan!

På vägen hem, strax efter 01, kände taxichauffören igen mig. Och han var inte någon av mina vanliga chaufförer. Men i slutet av resan frågade han om det inte var jag som skrev om ufo och sa att han kände igen mig från filmen ”Spökraketerna”. Så vi pratade en stund om ufo istället för Trump och annat som vi hade avhandlat fram tills dess.

Hemma satte jag mig och skrev en stund på boken. 465 tecken och totalt nu 506.882 tecken.

Så här glad blev jag när kladdkakan dök upp. Foto: Pontus.