Har fortsatt jobba med helgens kurs hela förmiddagen. Även om ”hela betyder från och med 09.30 då jag tog mig upp ur sängen. Resultatet har i alla fall blivit att alla pappershögarna på köksbordet nu är borta och ligger snyggt inplockade i mappar som deltagarna ska få medan andra sitter i de pärmar som jag kommer att använda under helgen.

Eftersom UFO-Sverige är en förening där ingen har några särskilda privilegier, andra än att jobba hårt, så gäller det för oss som håller i kursen att inte bara göra power point-presentationer och skriva manus till föredragen tan också att kopiera alla papper och stoppa dem i mappar. Inte särskilt glamoröst.

Men just detta gör att det inte är någon risk att vi tappar fotfästet utan håller oss på samma nivå som de medlemmar och prenumeranter som genom sina pengar ser till så att föreningen kan fortsätta verka.

När alla papper var på rätt plats kunde jag räkna till 18 nybörjare och 25 fortsättare som jag nu kommer att få träffa öga mot öga under tre dagar med start i morgon.

Att lära ut sådant som jag själv lärt mig, genom erfarenheter sedan jag började undersöka ufofenomenet 1974, är det roligaste jag kan tänka mig. Inte minst med så många nya.

När jag var hyfsat klar – det sista får göras i morgon – tog jag lunchpaus framför ett avsnitt ”Simpson’s”. Och sedan bussen mot jobbet. I dag utan några jättelånga jobb som tog timmar att skriva klart.

Trevligt var att jag fick sällskap med Adam till La Barca där vi båda beställde in plankstek. Som vanligt ringde jag i förväg så maten kom snabbt när vi väl satt där. Medan vi åt tog vi chansen att diskutera liv i rymden, ett ämne som ständigt är aktuellt. För visst finns det liv på andra platser än på jorden, universums storlek och det faktum att det verkar finnas närmast oändligt (i alla fall väldigt många) planeter där ute gör att jag knappast tvivlar på den saken.

Under kvällen hade jag också kontakt med Markus som berättade att det går bra för honom i skolan i USA. Det känns skönt att veta. Tyvärr har hans förra skola inte skött pappersexercisen då det gäller hans flytt till ett annat golfförbund vilket gjorde att han nyligen missade att få spela en tävling. Tråkigt för Markus och illa skött av skolan i Georgia.

Sista dagen på passet innebar fika och Malena hade investerat i en god längd. Vi satte oss i de röda sofforna och tog en kvarts paus medan vi skar upp väl valda bitar.

Hemresan blev med en taxichaufför med rötterna i Kirkuk. Han hade mycket att berätta om hur han bland annat suttit i fängelse med sina föräldrar under Saddam Hussein. Varje chaufför har sin historia.

Innan jag hoppade i säng betalade jag en sak på nätet som AFU ska köpa och konstaterade att jag äntligen fått artikeln från Mariestads-Tidningen där jag blev mejlintervjuad under min Englandsresa om min nya bok. Publicerad den 11 oktober som ni kan se här ovan. Alltid kul att bli kallad ”Mariestadsbördige”.