Helgens nedåtgående spiral fortsatte och grabbarna fick stryk med 4-3 i bronsmatchen mot ett motiverat en välspelande Böle BK från Umeå. Flera onödiga utvisningar bidrog till att sänka Bele som också tappade mycket av det fina spela som laget annars alltid har. Fyra i Sverige är givetvis inte fy skam men målet var högre ställt när vi åkte upp i fredags.

På bilden ovan vandrar en besviken lagkapten i form av Max Dyrhage iväg med fjärdeplatsbucklan.

Dagarna i Falun blev i alla fall trevliga för oss föräldrar som bodde på ett helt underbart golfpensionat söder om stan. Sedan värker det ju alltid i ett föräldrahjärta när det inte går så bra för ens barn. Men klacken gav aldrig upp och det hejades in i det sista. Ibland går det helt enkelt inte vägen.

Nu är vi i alla fall hemma från Falun igen. Efter ett stopp på ”Lappens” i Hedemora där flera familjer bromsat till för Sveriges största hamburgare (?). Nu väntar Tacos som tröst och sedan ska Niklas iväg och spela poker hos Max. I morgon börjar jag jobba igen efter elva månaders friår och ledighet.

Slagna hjältar: Jonas, Niklas, Adel (skymd), Emil H, Adam, Dava, Max och Jesper.

Sebastian, Håkan (tränare), Filip, Isak, Christian, Fredrik och Michael.

Huvudtränaren Uffe Svärd blickar ut över sina adepter inför matchen…

…och tar ett sista snack med backen Filip innan den startar.

Håkan Dyrhage samlar truppen minuten innan matchstart medan Uffe slår sina lovar runt.

Adam skapar Beles första chans i matchen.

Alex lyckas skjuta men är hårt uppvaktad som vanligt.

Emil H skjuter utanför och blir inte glad.

Och Alex blir lika missnöjd när hans skott räddas.

Sebastian (längst bort till vänster) skjuter Beles reducering till 1-2 efter 14.49. Isak är framme och stör.

Jonas tar både fot och klubba till hjälp så hans 2-2-mål döms bort.

Men 40 sekunder in i andra halvlek gör Michael 2-2 på ett backskott som jag inte hann med på.

Michael skjuter utanför.

Adam gör 3-4 på egen hand – men närmar än så kom inte Bele.

Så var det slut.