Full dag där jag hann äta frukost i lugn och ro för att sedan äta lunch klockan 20 på kvällen. Bilden ovan tog TT:s fotograf Henrik Montgomery av mig när vi var på svenskarnas hotell en kvarts taxiresa bort för att intervjua Charlotte Perrelli och Edward af Sillén och sedan John Lundvik och Michael Rice (som sjunger en låt som John varit med och skrivit fast för Storbritannien).

När jag kom upp på terassen vinkade en person åt mig en bit bort. Det var Loulous mamma som jag hade haft sällskap med på flyget. Gick fram och pratade lite innan det var dags för jobb.

Fick några extra minuter med John också så att jag kunde ställa de frågor som jag behövde svar på för min långa intervju som kommer på torsdag.

Sedan bar det tillbaka till hotellet där jag tillbringat hela eftermiddagen med att skriva två stora artiklar som ska in i torsdagstidningen och på nätet. Och precis när jag skulle gå ned för att hitta lite mat hörde Hanna i Stockholm av sig med ett tips om att Christer Björkman var på väg att tillkännage att han får ett nytt jobb.

Det blir presskonferens i morgon och jag ringde hans pressis. Vi valde dock att inget skriva i förväg innan det blir officiellt. Men jag fick i alla fall börja med att skriva på en artikel som ska ut så snabbt det går när allt väl är offentligt.

Men därefter blev det direkt till arenan där jag satte mig bredvid TT och med övriga gänget längs bordet intill. Taxikillen som körde mig hit var sannolikt Tel Avivs sämsta. Jag visade på kartan, sa vad arenan heter och han svarade ”Eurovision” och körde helt fel. Käpprakt fel. Vilket jag fattade och visade honom kartan igen. Ingen ändring av kursen.

Till slut, efter en kvart, gick det upp ett ljus och han vände bilen och körde rätt. Och den som skulle råka tro att alla israeler talar engelska – glöm det. Den här killen kunde inte ett ord.

När vi väl kom fram till arenan fick jag möjlighet att träffa ännu fler som inte kunde engelska men till slut blev jag visad rätt och tog mig fram till ackrediteringsområdet där jag ställde mig i en av flera långa köer. Efter en kvart där fick jag klart för mig, överhörde, att kön enbart var till för grupper som skulle på guidad tur… Bara tt börja om i nästa.

Men jag fick min bricka att hänga om halsen och vandrade in på pressområdet där de övriga svenskarna satt. Lite schlagerbloggare, Expressen och Aftonbladet och så TT som jag satte mig intill.

Hungrig som jag var gick jag och tog en falafel (utmärkt) och två flaskor vatten och iste för 40 shekel, 120 kronor. Det skulle visa sig vara det enda jag hann md att äta i kväll och alltså det enda jag åt sedan frukost. Som tur var fanns det några gratis energikakor i kylen på rummet när jag väl kom dit vid 02.15.

Det blev en spännande semi och kul att det gick bra för Sverige. För när allt var klart hade såväl Estland som Cypern gått vidare. Jag rusade till presskonferensen och skrev direkt ut på nätet från den, smet fram och tog en bild av Victor Crone och Stig Rästa (som han jobbar med i Estland) och högg sedan Victor när allt var klart och filmade en kort intervju med honom.

Jag lyckades också få kommentar på slutsignal från en av Cypernsvenskarna. Chatten gick bra och det var en lyckad kväll.

Men sent blev det och först vid 02 kunde jag säga hej till TT- och Aftonbladetgänget och ta en taxi till hotellet. Och även den här chauffören hade vissa svårigheter att hitta. Inte den vassaste taxikåren i världen.

I säng vid 03.

Charlotte Perrelli och Edward af Sillén.

Michael Rice och John Lundvik.

På plats på arenan.