I dag fick jag förmånen att hålla föredrag för RT 143 igen, den fjortonde gången sedan 2005. Dagen till ära hade jag satt klubbens nål intill UFO-Sverigenålen på kavajslaget. Den här gången höll vi till i det pampiga Odd Fellow-huset ett stenkast från Kungsträdgården, Stockholms äldsta stenhus utanför Gamla stan.
Det blev många kära återseenden med Peder, Seth och Peter i täten. Personer som har varit på nästan alla mina föredrag. Eftersom det var middag efter mitt prat, och RT-möte, satt gänget i tre grupper runt runda bord och lyssnade.
Årets tema var lite från mitt arbete på DN, men främst olika ufofall. En del av dem sådana som de 22 i publiken fick möjlighet att försöka hitta lösningen på. Och så några som inte fått sin lösning utan som fortfarande är genuint gåtfulla. Jag höll låda i 90 minuter och sedan anslöt jag till maten som inleddes med löjromstoast via mycket fin filé till crème brûlée som efterrätt.
Den stora överraskningen för min del var det som hände sedan. För även om jag visste att Peder skulle starta en PM143-grupp under tillnamnet Stockholm-Royale så hade jag ingen aning om att jag skulle bli inskriven i stadgarna! För så blev det. Under paragraf 2 står att klubben ska hålla minst två möten per år och att ”ett av dessa bör vara med föreläsaren Clas Svahn”. Lite kul!
Sedan fick jag en stor marmorplatta med solsystemet inritat som en gång suttit i Mörby Centrum för att markera att det var här planeten Mars som ingår i det som kallas Sweden solar system där Globen representerar solen och där månen återfinns på Naturhistoriska riksmuseet. När plattan skulle tas bort var det ingen som ville ha den så Peder, som ansvarade för centrumet, tog hand om den och fick jag den!
Tung var den så Peder fick hjälpa mig att bära ned den till p-garaget i Gallerian efteråt. En lång dag som startade 17.30 med att jag åkte hemifrån slutade 00.00 med att jag kom tillbaka hem.
Jo, det inträffade en rolig sak till i samband med föredraget. När jag stod och höll på att montera sladden mellan projektorn och datorn kom en man invandrande mot mig med raska steg. Utan at säga vad han hette sa han bara:
”Jag känner igen dig och har följt dig, jag vill bara säga att du gör ett bra jobb” – och sedan gick han igen. I en paus dök han upp igen och berättade att han var med på ett annat möte i huset men ville säga vad han tyckte då han råkade få syn på mig. Dessutom hade han varit prenumerant på UFO-Aktuellt men läste oss nu på nätet.
Sådant blir man varm i hjärtat av.
På förmiddagen jobbade jag vidare med boken i ett par timmar och efter lunch med Anneli blev jag intervjuad av Bibliotekshögskolan i Borås som gör ett större arbete som handlar om hur en fältundersökare i UFO-Sverige jobbar. Där är jag en av fyra som intervjuas.
Intervjun tog 90 minuter och vi körde den via Zoom. Många bra frågor som jag tror att min intervjuare kommer att vara nöjd med.
I övrigt var det lite hänga tvätt och en tur till posten för att hämta en bunt ufobilder och några rymdbrev. En hel del spännande saker där.
Strax efter 01 var jag redo för sängen.
