I dag har fokus legat på att få klart UFO-Aktuellt och när detta skrivs är klockan en bra bit in på nästa dygn. Men så har jag också fått in allt korr som Stefan har skickat plus att jag själv skrev klart en lång artikel om spökraketerna som ska in i nummer ett.

Eftersom jag också fick en ny och förlängd text från Göran Norlén kunde jag också göra klart uppslaget med Press-Spegeln och till sist redigerade jag det som återstod plus att jag skrev en artikel om den tidigare CIA-chefen John Brennans uttalanden om de amerikanska piloternas filmer av okända föremål på sidan 2. Sidan 2 är alltid ett litet problem och blir kvar till sist. Eftersom ingen tänker på material till den så är det upp till mig att fixa det.

Framåt kvällen satte mig att ringa runt i ett litet samhälle utanför Skinnskatteberg eftersom jag hittat ett brev med en uforapport skriven av en man som bodde där 1960. Brevet var ställt till ufologen Sven Schalin och mannen beskrev en minst sagt häpnadsväckande händelse från 1946 där han själv påstod sig ha blivit fysiskt skadad.

Han hade inte bara sett en cigarr navigera nära sig under tre minuter utan också fått skador som satt kvar också 14 år senare när han författade brevet till Schalin. Ni kan se en del av brevet här ovan.

Eftersom observationen ägde rum under spökraketåret och jag ville ha med lite tidigare okända iakttagelser i min artikel så berättade jag för Anders på AFU om detta när vi pratades vid under eftermiddagen. Och Anders sådde ett frö som växte under kvällen och till slut var jag bara tvungen att börja prata med folk i byn för att få veta om de kände till händelsen och vad de hade att säga om mannens trovärdighet.

Och efter att ha googlat lite valde jag en person som verkade ha lite insyn i byns historia, ringde henne och fick en bra kontakt direkt. Inte nog att hon kände till mig hon hade dessutom pratat med en annan kvinna i området, som jobbar med hembygdsfrågor, om mannen bara en kvart tidigare! Tala om bra sammanträffande.

För att göra en lång historia kort så fick jag fler namn att ringa till och efter att jag hjälpt Anneli med att fixa fläskpannkakan och ätit den tillsammans med familjen, så fortsatte jag att ringa. Slutsatsen blev att mannen var välkänd i byn, avliden sedan länge (det visste jag redan) och att han visserligen ansågs som en person med lite andra intressen än vanligt folk hade (vad det nu innebär) men att han inte ansågs som någon som for med osanning.

En av mannens tidigare grannar sa att han mycket väl kunde ha varit med om det han skrev i brevet. Men jag känner att det finns fler att ringa så jag fortsätter nog med den saken i morgon.

I övrigt har jag och Markus varit iväg och handlat och hämtat ut en bok som jag beställt via Amazon. Och så hade jag ett nästan en timmes samtal med en av våra medlemmar i norra Sverige. Mycket upplyftande och intressant.

När jag trodde att jag hade gjort allt som fanns att göra för i dag kom Aners Berglunds ledare i mejlen strax efter 01 så det var bara att sätta igång och redigera in den. Detta innebär att hela tidningen faktiskt är klar och nu får Stefan korrläsa resten så snart han hinner.

Lite ledigt blev det också då jag och Anneli tittade på ”Tunna blå linjen” vars sista avsnitt för i år gick i kväll. Fortsatt bra och det ska bli spännande att följa Malmöpolisen, om än i fiktiv form, när säsong två väl är inspelad.

Har också äntligen fått besked från vårt transportföretag i USA att de klarar av att transportera gods även från Kanada. Min mejlfråga om detta hade hamnat i spamkorgen och först nu när jag påminde hittade de det. Så nu är det bara att hoppas att den donationen blir av. I säng 02 prick.