Jag fortsätter att vakna tidigt vilket är lite trist. Så i dag var det dags redan vid 04. Tror att jag lyckades somna om till 5 men sedan var det rätt kört så när klockan ringde 07.30 kom det inte som någon överraskning.

Åt frukost tillsammans med en ufointresserad dam från New York som dessutom jobbade med miljöfrågor som rör vatten vilket är vad Anneli också sysslar med. Hon var inte imponerad över hur hotellet och universitetet här jobbar med att återvinna saker – inte alls. Och dessutom slösas det med plast något enormt.

Jag kan bara hålla med. Texas verkar ligga på ulandsnivå när det gäller dessa miljöfrågor.

Sedan gick vi gemensamt till universitetet. Och hon visade mig en trevligare väg genom ett bostadsområde där det skuttade grå ekorrar.

Innan vi gick in till det första seminariet kom Greg Bishop och gav mig ett signerat exemplar av sin bok ”It defies language!” från 2016 där han samlat en del artiklar han skrivit genom åren. Snyggt retroomslag signerat ”Red Pill Junkie” som också ligger bakom en kortlek som Greg håller på att ta fram med illustrationer av en rad kända ufopersonligheter genom historien.

Efter att ha lyssnat på ett seminarium smet jag ut och högg Jacques Vallee för ett 25 minuters samtal som var mycket givande. Vi pratade mest om de senaste årens utveckling när det gäller det amerikanska försvarets arbete med ufofrågan, men också om det som händer i Europa.

I slutet av vårt samtal blev vi intervjuade av en journalist från en lokaltidning som filmade intervjun med sin mobil. Vi får väl se var den publiceras sedan, jag har ingen aning.

Nästa intervju lyckades jag få till med den rätt påpassade Whitley Strieber som jag åt lunch med vid ett bord utomhus. Vi hann prata i säkert 80 minuter om hans olika upplevelser som inte har slutat. I själva verket har han möten med dessa varelser varje morgon klockan 03. Jag kommer att sammanfatta det vi pratade om i en artikel i ett kommande nummer av UFO-Aktuellt. Och visst kändes det fint att han kallade mig ”friend” när en annan person kort avbröt vårt samtal.

Mitt i allt detta försöker jag följa Putins galna krig mot civilbefolkningen i Ukraina. Reportrar på plats har filmat hela byar som skjutits sönder och där folk är förtvivlade och verkligen hatar Putin. Det är hemskt, sorgligt och väldigt oroväckande eftersom det visar hur långt en enda maktgalen människa kan välja att gå för att uppnå sitt mål.

Min ufovän i Moskva är fortsatt orolig och hoppas kunna lämna landet tillfälligt. Jag hoppas att han lyckas. Och min andra vän i Ukraina har jag inte hört från i dag.

Under dagen fick jag också möjlighet att kolla med Leslie själva hur hon uttalar sitt efternamn eftersom jag hört ett par varianter under dagarna här och hon svarade att det ska uttalas käjn som i ”Citizen Kane” (filmen ni vet) trots att det svaras Kean och alltså borde uttalas kiin. Att det är just så det ska uttalas förklarade hon med att namnet kommer från Skottland där hon har sina rötter långt tillbaka.

Tyvärr hann jag inte lyssna på nästa programpunkt eftersom jag skulle ta mig till Elite Care, en klinik en bit från universitet, och ta ett covidtest. Hade tänkt att göra det vid lunch men som tur var upptäckte Sabariah, som skulle ta mig dit, att det var för tidigt och i så fall hade fallit utanför de 24 timmar som testet anses gälla. Så det blev 15.45 istället och Elaine körde mig istället.

Testet gick snabbt och var inte alls lika grundligt genomfört som i Stockholm; det blev bara en pinne upp i ena näsborren och inte särskilt långt in heller. Men två timmar senare fick jag i alla fall godkänt i ett dokument som mejlades över till mig.

När jag väl var tillbaka hade jag missat det mesta av Diana Pasulkas föreläsning vilket var synd men efteråt kom hon och satte sig intill mig och vi bestämde att ses 08.15 i morgon i samband med frukosten på hotellet.

Nästa föredragshållare var John Philip Santos som talade om den mexikanska kulturens skatt av anomala upplevelser och hur dessa tagit sig upp mot gränsen till Texas. En väldigt duktig talare och intressant att lyssna på.

När dagens föreläsningar var över pratade jag en stund med Daniel Jones som ska resa till Aurora för att gräva lite i den berömda/beramade ufokraschen där i april 1897. Det är snart 125-årsjubileum och han siktar på att skriva något till dess. Målet är att kolla efter en låda med dokument som ska finnas kvar men eftersom stadshuset brann ned för några år sedan är risken också stor att en del intressant försvann då. Bra i alla fall att han kollar.

Sedan kom  Amanda Focke och Anna Shparberg från Rice och plockade upp mig, Blynne och Smiles för en tur till arkivet, något vi alla hade sett fram emot. Vi hoppade in i Amandas stora och rymliga bil (alla bilar är stora här i Houston) och så fick vi först en tur runt universitetsområdet innan hon styrde till biblioteket och ett rum där som var platsen för en del av samlingarna.

Nu fanns där bara några lådor, de klassiska ”bankerboxes” som alla amerikaner verkar använda, eftersom resten ligger i depå och körs dit när någon beställer fram dem. Men vi fick i alla fall kika lite i Ed Mays ena låda där det fanns bilder på tilltänkta mål för de fjärrseende spionerna och i en låda med de tusentals brev som människor skrivit till Whitley Strieber efter hans succé med ”Communion”.

Ett av breven var utställt i en monter i en liten utställning inne i biblioteket och den som läste på det kunde se att det var avsänt i Eslöv. Det finns säkert mera svenskt i samlingarna.

Det var riktigt roligt att titta på det lilla vi nu fick se av samlingarna. Särskilt Striebers brev är ju väldigt intressanta och kommer säkert att locka många forskare.

Efter besöket i biblioteket gick vi ned några trappor till Anna Shparbergs kontor där hon jobbar med att göra i ordning inkommande samlingar. Inte så stort, till och med AFU har bättre plats. Här fick vi möjlighet att plocka till oss dubblettböcker ur två lådor och det fanns en del kul saker som jag packade med mig till AFU. Flera som jag tror att AFU helt saknar.

När vi blivit hemkörda åkte jag upp på rummet och checkade in på morgondagens flight hem samt laddade upp covidresultatet till KLM. Efter en stund knackade SMiles på och tillsammans åkte vi i hans bil till samma restaurangområde som i går. För någon mat måste vi ju ha.

Den här gången blev det Island Grill på 2365 Rice Blvd där vi satte oss utomhus i den ljumma kvällen och drack var sin Ziegen Bock (från Texas) och åt middag. Jag tog en Angus beef burger medium rare med pommes och SMiles en kyckling med sallad. 20 dollar kostade mitt med ölen.

Sedan pratade vi på om ufologer, ufologi, konferenser och mycket annat till dess vi var nöjda och åkte hem. Jag för att packa vilket tog sin lilla stund. Men 23.30 var jag i alla fall klar med allt och gick och lade mig.