I dag höll jag föredrag på Humanisten på Renströmsgatan 6 i Göteborg. Platsen var tänkt att vara Trappscenen (men så blev det inte) och jag pratade mellan 19.30 och 20.30. Temat var ”Verklighetens Arkiv X” men också en del annat.
Så klockan 08 satte jag mig och bilen och körde mot Göteborg men först ett bokstopp i Tidan med en billast med böcker att lämna av men jag hann också med en fika på Tidans suveräna kondis tillsammans med Peter. Jag hade ju inte jättebråttom så vi pratade en stund om hans lilla utflykt till Nederländerna och en flodbåtskryssning som han åkt på medan jag mumsade på min biskvi och Peter på sitt wienerbröd.
Etapp tre blev ett besök hos Stefan i Mariestad där jag plockade upp Niklas ryggsäck som Mikael råkade få med sig i bilen när de besökte oss senast. Stefan hade precis fått tusen exemplar av en bok som han tagit bilderna till och ni kan se honom med boken, som handlar om Djurö, här ovan.
Efter ett kort stopp på Burger King och på Ingo körde jag till Göteborg. En stad där man hela tiden jobbar hårt på att bryta upp varenda gata och orsaka trafikproblem. Men jag tog mig faktiskt till Nordstans parkeringshus och sedan var det inte långt att gå till hotellet, Clarion Post, där jag ska bo i natt.
Checkade in på fjärde våningen, tog en dusch och satte mig vid datorn för att jobba en stund med registret till min bok. Nu gällde det att byta plats på förnamn och efternamn på den låååånga listan med författarnamn som ska utgöra registret. Ett trist och monotont jobb men som måste göras. Jag hann till och med bokstan f innan det var dags att ge sig av mot Humanisten där mitt föredrag skulle hållas.
Eftersom jag hade tankat ned en app, som Anneli tipsat mig om, var det lätt att köpa biljett och sedan gå ombord på tvåans vagn mot Korsvägen. Det var riktigt fint väder och sommarvarmt i luften när jag sedan gick upp genom en park för att komma fram till Göteborgs universitets lokal. Hela Vetenskapsfestivalen är ju ett samarbete mellan staden och universitetet och Chalmers.
Så fort jag kom in fick jag syn på Göran Brusewitz och Adrian Parker som hållit ett föredrag tidigare på eftermiddagen. Och då fick jag också klart för mig att tekniken inte hade varit på deras sida. Dels hade länken till en person i England som skulle vara med inte funkat och dels hade den skärm där de skulle visa sina bilder på glappat och slocknat med jämna mellanrum.
Dessutom kunde jag konstatera att skärmen, som var alldeles för liten, stod 30 meter bort från de åhörare som satt närmast och knappast gick att se. Dessutom var trappan där folk skulle sitta upplyst av stora fönster i taket.
Jag pratade med teknikern som förklarade att han var oskyldig till allt detta utan enbart var där för att fixa ljudet. Så jag letade rätt på en semiansvarig tjej och förklarade att detta inte var okej och absolut inte skulle funka för mitt föredrag som bygger på bilder och ljud. Jag förklarade för henne att hon måste hitta en annan lösning, helst en sal som vi kunde vara i.
Och efter ett tag kom hon tillbaka och sa att hon hittat en mindre hörsal och efter att ha kikat på den tillsammans med teknikern kunde vi konstatera att all teknik funkade men att jag fick köra eget ljud – som jag alltid har med mig ifall, ifall.
Så när Vetenskap och Folkbildning var klara med sitt föredrag (i trappsalen) så berättade arrangörerna att mitt var flyttat en trappa ned och där samlades till slut omkring 50 personer.
Det blev ett bra föredrag tycker jag. Många frågor och till slut kom arrangörerna och sa att vi måste gå. Jag var ju sista talare och frågestunden drog ut på tiden. Jag hade hunnit berätta om en del bra svenska ufofall, en del spännande misstolkningar, filmen ”UFO Sweden” och så givetvis om AFU som ju var huvudämnet.
Flera personer kom också fram och ville berätta om saker de hade sett och en ville ha en bok signerad men sedan vandrade jag iväg mot Gothia Towers restaurang, som ligger högst upp i ett av tornen, tillsammans med gänget från Sveriges Parapsykologiska Förening med Adrian Parker med fru och Göran Brusewitz i spetsen.
De flesta hade redan ätit men vi var tre stycken som tog in restaurangens berömda räkmackor (stor) och till den beställde jag en utmärkt Wisby Stout. Vi hade mycket att prata om, både inom ufo och det paranormala så vi blev sittande där runt det alldeles för lilla bordet i 90 minuter.
Vi passade på att skåla för Göran och hans doktorsavhandling, något vi inte hunnit göra tidigare på grund av pandemin.
När vi skildes åt tog jag vagnen tillbaka till Drottningtorget och hotellet. Satte mig och skrev en stund innan det blev natt tidigt, redan vid midnatt.
