Efter en bra frukost på hotell Aqva gick jag och Anneli och handlade blommor på Oxen och åkte till mina föräldrars grav på kyrkogården i Mariestad. Graven såg fin ut och vi stod där en stund innan jag också tittade till min barndomskamrat Christers grav några meter längre bort.

Sedan bestämde jag mig för att titta till ytterligare en grav som finns här, en grav som jag inte besöker särskilt ofta efter min farmor och min pappas syster. Det tog en liten stund att hitta den men nu minns vi var den finns.

Vi fortsatte också till Ekby kyrka för att se till en grav för Annelis farmor och där blev vi kvar ett tag eftersom jag passade på att sätta mig på en bänk och ringa till en man utanför Eksjö som sett något ovanligt och som sökte mig i går efter att ha hört mig på radio.

Det visade sig vara ett mycket intressant fall där mannen berättade hur han 2013 (tror han, lovade att försöka kolla året) hade hört ett mystiskt ljud i luften och sedan sett ett flera meter långt deltaformat föremål komma flygande över huset ned på en sjö. Detta var mitt på dagen och han kunde följa föremålet under cirka 20 sekunder innan det svängde och dök ned i sjön och försvann.

Det märkligaste var, enligt mannen, att trots att sjön låg spegelblank syntes inte den minsta krusning eller plask när föremålet dök ned i vatten. Inget vattenuppkast, inget ljud. ”Det var som om det blev uppsuget av en svamp”, sa han.

Vi kom överens om att höras vid igen.

Direkt efter det att jag lagt på blev jag uppringd av Smålandsposten som ville intervjua mig om samma sak som P4 Jönköping ringde om i går. Vi pratade en bra stund och nu blir en artikel på nätet men också en i torsdagens tidning.

När vi ändå var i Ekby körde vi till Annelis barndomshem, Åstabron, och tittade men också till Mellomgården dit familjen flyttade senare. En hel del var förändrat, många träd borttagna och huset lite tillbyggt. Ändå roligt att komma tillbaka och se lite tyckte vi båda.

Det blev en lätt lunch på Burger King och jag tog en kycklingsandwich som var väldigt mycket sämre än den som Max erbjöd oss i går. Saggigt bröd och sämre kryddat.

Strax efter 14 sammanstrålade vi med Annelis gamla klasskamrat Emilia på torget och köpte var sin Klings glass som vi åt i skuggan på en bänk på Esplanaden. Vi smet in på Karströms bokhandel där jag köpte Gunnar Walls tegelsten om Palmemordet och sedan vandrade vi runt där ett bra tag och pratade böcker.

Karströms var min livsnerv när jag var liten och det var här som jag köpte mina första böcker och det var här som mamma beställde alla mina julklappsditon – inte minst Gösta Rehns spännande verk. Himla roligt att bokhandeln finns kvar.

Det blev lite fika också och ett kort besök på det en gång så stora och imponerande köpcentrumet Knallen vid torget, bara för att konstatera att två av de tre våningarna numera är stängda och det som var Mariestads första rulltrappa inte längre går att använda.

Strax efter vi kommit tillbaka till hotellet ringde jag ufovittnet i Eksjö igen för att bestämma träff på söndag och senare i kväll ringde jag ett annat vittne på Värmdö också för att boka in ett besök. Jag var också i kontakt med vårt transportföretag i USA för att se hur mycket det skulle kosta att få över lådorna med ufoböcker från Virginia och hit men där är jag inte i hamn ännu.

Klockan 17.30 samlades jag, Anneli, Inga-Maj, Torbjörn, Emelia, Thomas, Kristina och Mikael på restaurangen under vårt hotell, Tandoori, för att äta lite indisk mat. Vi satt utomhus i den varma kvällen och till en början var det ordentligt varmt för oss som satt i solen.

Själv tog jag min vana trogen in en Chicken Tikka Masala med ett vitlöksnaan och till den en Fuller’s IPA. Perfekt! Och vi var alla väldigt nöjda med såväl mat som service.

Efter några timmars trevlig sittning betalade vi och några gav sig av hem. Men jag och Thomas hoppade in i Mikaels Jeep för att åka till hotell Vänerport där vi inväntade Anneli, Emelia och Kristina. I dag intog vi den större av verandorna vilket visade sig vara turligt. För efter en stund kom en trevlig dam fram till mig och frågade om jag inte var Clas Svahn, vilket jag kunde bekräfta.

Det visade sig vara Susanna Järvid som jag träffat 1999 i samband med en av de märkligare ufoobservationerna i Sverige, nämligen det föremål som navigerade ned i Backsjön utanför Arvika inför ett stort antal vittnen. Ni kan läsa om händelsen här.

Susanna och hennes man (som var född i Mariestad) var här på semester och hade givetvis besökt utställningen på Vadsbo museum. Nu hade hon känt igen mig på rösten och tagit mod till sig och kommit fram. Något jag verkligen var glad över.

Vi stod och pratade en bra stund innan de var tvungna att gå och strax därefter tog vi adjö av Thomas och Kristina och gick genom stan till vårt hotell.

När vi kom dit upptäckte jag en fästing på magen (den andra på en vecka) som Anneli plockade bort så nu är det bara att hoppas att det inte ska bli några efterföljande problem.

Efter midnatt var det dags för mig att blunda. Då hade Anneli hunnit träna på den saken en stund.