Vaknade sent, sov faktiskt till 07, vilket var skönt och sedan gick jag och Håkan upp för att äta en lätt frukost innan vi gick ned i källaren och bar upp de sista lådorna. Snart dök Bob upp och vi fortsatte fylla på material och till slut hade vi stuvat in 232 lådor i vårt ”sovrum” där vi nu är helt omgivna av en mura med bruna kartonger.

Luften i källaren är mycket bättre men golvet är en fortsatt utmaning eftersom det är fullt av småsten och skräp som är svårt att undvika att trampa på. Och några skor har vi inte på oss utan jobbar på i strumplästen. Liksom i går bar jag upp allt uppför trappan och sedan tog Håkan vid och lådorna vidare till vårt rum.

Varje låda väger 10 till 12 kilo så det blir en del vikt att kånka omkring på. Det blir cirka 2,3 ton som ska skeppas till Sverige. Förutom dessa lådor kommer vi att fylla bilen med böcker i Nederländerna som vi kör direkt till AFU.

Vi bar och jobbade i några timmar och sedan bjöd Bob och Sam på lunch.

För att verkligen vara säker på att alt ska fungera i morgon när vi kör hela lasten till Schenker tog jag och Håkan bilen och körde dit med förhoppningen att hitta Barry, som jag inte hade efternamnet på, och som hade hjälpt oss så mycket förra gången. Det jag ville försäkra mig om var att han kunde fixa pallar åt oss så att vi inte behövde släpa med de gamla pallar som finns i Bobs källare och som inte är särskilt bra och kanske inte ens godkänns för en transport.

Det tar 45 minuter att köra till Basildon och när vi kom dit var det bara att köra rakt genom vakten. Eftersom jag varit här några gånger körde jag runt anläggningen till den sida där kontoret som tar hand om utgående laster finns.

Och tänk, det visade sig att Barry jobbade kvar och att han omedelbart kom i håg mig. Vilket givetvis inte var så svårt eftersom inte särskilt många ufolaster skickas härifrån. Så vi blev stående i luckan till hans kontor och pratade en stund och när jag frågade om han kunde fixa gratis lastpallar åt oss, som han gjorde sist, så sa Barry att det inte skulle bli några problem.

Det var med lätt hjärta som jag åkte därifrån. Nu vet jag att den här delen av vår brittiska turné kommer att fungera.

Tillbaka hos Bob ytterligare 45 minuter senare hade Roy Stemman och hans partner redan dykt upp. Bob höll på att visa dem runt. Roy har ett mindre arkiv med paranormala dokument och lite böcker som han vill att AFU ska få en gång i tiden och han talade översvallande om oss när vi satt vid Bobs köksbord och pratade

Roy berättade hur han som 15-åring 1957 fångats av ufomysteriet då han själv såg ett rött klot som långsamt gick över himlen och sedan kunde läsa i tidningarna om att många andra också hade sett det. Det skulle till och med ha skickats upp jaktplan för att identifiera det.

Jag gav honom boken om AFU och vi lovade att fortsätta hålla kontakten framöver.

Efter en stund till i köket, nu med Bob, kom en räv springande på muren till grannen och Bob for upp för att jaga iväg den. Rävar är vanliga i London och de ställer till mycket elände i trädgårdarna. Jag for i alla fall efter med kameran men fick inte någon riktigt bra bild men ni kan i alla fall se Bob och räven som slinker ned bakom muren på bilden här nedan.

Sedan hjälpte jag Bob med några bilder han ville ha ur AFU-boken. Hämtade ned dem från min server hemma så det gick snabbt och lätt. Tog också en bild på Bob när han arbetade framför datorn eftersom han ville ha en sådan. Det han jobbar med är en bok om levitation som han hållit på med i många år.

Sam fixade kvällsmat åt oss och sedan gick jag och Håkan en sväng till Tesco för att handla lite inför morgondagen. Vatten och lite mackor som kan vara bra att ha när vi kör och bär i morgon.

Lite kallt på rummet i kväll igen men Bob höjde temperaturen ett snäpp så det blir nog okej till slut.

Och medan vi packar och jobbar blir det en ny utfrågning om ufo/UAP i senatens försvarsunderutskott när det gäller nya hot. När jag läser ett debattinlägg på The Hills webbplats finns det många relevanta frågor men en av dem är inte särskilt väl förankrad i verkligheten: att dessa fenomen och föremål skulle vara här för att tanka vatten så att de kan flyga vidare.

Det är faktiskt ganska löjligt. Väldigt få observationer görs och har gjorts på ett sätt som visar att de är här just för den saken. Om de nu är här. Och att hämta vatten i små minifarkoster som mest liknar en drönare i storlek är väl ändå knepigare.

Man skulle väl tänka sig stora tankskepp i så fall som tar med sig vattnet ut från jorden till en plats där de små kan tanka. Professor Avi Loeb och chefen för AARO Sean M. Kirkpatrick har lagt (den 7 mars) fram den inte särskilt nya tanken att eventuella utomjordiska resenärer skulle använda vatten som bränsle, något som Nasa också räknar med blir viktigt för framtida jordiska rymdprojekt som ska ta oss vidare ut i solsystemet, men flera verkar nu tro att det är för vårt vatten dessa ”besökare” är här.

Det är nog att gå lite långt.

Vad vi kan vänta oss av det som händer i senaten i morgon är nog det samma som förra gången. Inte särskilt mycket.