Till Basildon med 240 lådor

Vaknade 06 och hade lite svårt att somna om så när det var dags att gå upp 07.30 var det lätt att komma ur sängen. Håkan och hade hade planerat tidig avfärd till biluthyrningen så vi tackade nej till Bobs erbjudande om bacon och ägg och körde istället de 20 kilometerna till firman lite längre norr ut i Forest gate.

Håkan inleder dagen med en rök i Bobs trädgård.

Där väntade vår lilla lastbil som utmanande nog var manuell vilket gjorde att jag fick sköta växelspaken med vänster hand. Trafiken var som vanligt kaotisk och spännande men mest spännande var att vår lilla navigator ledde oss in på en genvägsgata som tog oss fram till en avsmalning med två stålpelare som var helt omöjliga för oss att ta oss igenom.

Bakom oss hade vi en hel radda med bilar och från andra hållet strömmade trafiken på. Så när jag skulle vända den hyfsat stora lastbilen blev det intressant. Jag gick i alla fall först ur bilen och pratade med en trevlig dam i bilen bakom oss och var mycket förstående. Sedan var det ”bara” att börja backa och vända.

Så här har jag tillbringat största delen av dagen.

Väl tillbaka hos Bob blev det någon timmas bärande. Vi delade upp det så att Bob bar ut lådorna (som var mellan 10 och 12 kilo de flesta) från vårt sovrum och ställde dem halvvägs till bilen och sedan bar Håkan dem vidare till mig som tog in dem i bilen och packade dem där.

Det gick bra och effektivt men utan tvekan kändes det i armar och ben. Vi fyllde bilen till hälften eftersom den inte lastade mer än 1,2 ton och sedan körde vi ut genom östra London i hyfsat sakta mak till Schenkers depå i Basildon som ligger på östra sidan av M25.

Det tar cirka 45 minuter att ta sig dit om man kör normalfort men det gjorde alltså inte vi. Väl framme gick jag in till Barry som jag träffade i går och som hjälpte oss i augusti och han såg till att vi fick pallar att lasta på. De var dock mindre än förra årets så nu fick det inte plats mer än nio lådor i varje lager.

Vi packade två fulla pallar och drog sedan stark tejp om några av nivåerna innan vi rusade runt dem med plast (shrink wrap) som ska skydda på regn och även hålla ihop det hela något. Den tredje pallen blev inte klar den här vändan.

Håkan jobbar på Schenkers depå.

Vi har väldigt bra uppbackning här på Schenker och får den hjälp vi så väl behöver. När vi skulle lämna för att hämta last nummer två kördes de två första pallarna in av en kille med gaffeltruck och den tredje fick stå kvar i det som blivit något av vårt hörn här.

Massor av stora lastbilar är i omlopp och det är bara vi som är ”civilister”.

Nästa vända bar vi in de sista 120 kartongerna och det blev alltså 240 till sist. Men nu hade trafiken tätnat och vi tog dubbelt så lång tid på oss att köra den första halvan av vägen. Den stora gatan som passerar genom Forest Gate är ett ormbo där det är mycket trångt om saligheten och riktigt spännande att köra.

Tror att jag körde på ettans växel och lite på tvåans först halvtimmen.

Som tur var har dagen varit regnfri och faktiskt solig vissa stunder. 15 grader som mest och vem vet, kanske kommer man hem med brittisk solbränna!

Värsta delen av packningen var inte att bära lådorna utan att slå in pallen med den svarta plasten. Det är inte helt enkelt att få det bra men vi hade i alla fall gott om plast sedan ett tidigare besök här i London.

Så var vi klara med de första två pallarna.

När de sista tre också var avklarade gick jag in till Barry för att fylla i alla papper. Det mesta hade jag gjort i förväg men det var ett jag saknade och det skickade jag till Schenker på mejl senare på kvällen.

De tre sista färdiga på sina pallar.
Allt klart!

Sedan var det ”bara” att köra tillbaka, den här gången via M25 och M11 och med stark trafik även nu. Otroligt nog gick hårnålskurvan in till huvudgatan i Forest Gate perfekt att runda sig in i trots att det var gott om bilar i vanlig ordning.

När vi väl kom fram hade det blivit rätt sent på dagen och vi var tvungna att tanka på vår vanliga mack innan vi fortsatte mot biluthyraren. Sena var vi och dessutom trodde jag att de stängde sent vilket de inte gjorde. Så när jag bad Håkan kolla i mina papper visade det sig att de redan hade stängt!

Inte bra. Det betydde att vi inte skulle kunna lämna igen lastbilen förrän i morgon och eftersom firman öppnade 08 skulle vi inte hinna ned till Dover och färjan till Dunkirk. Jag ringde firman och hamnade i en telefonsvarare där jag lätt förtvivlat berättade mitt ären och tänk, tio minuter senare ringde killen på firman tillbaka.

Han var själv nästan hemma och inte jättesugen på att åka tillbaka men lovade att ringa sin bror som bodde i närheten. Men en stund senare ringde han igen och sa att han hade dåliga nyheter.

Stängt.

De dåliga nyheterna var att brodern inte kunde hjälpa oss och att han själv inte var så sugen på att åka tillbaka till jobbet 50 minuter bort. Så vi diskuterade om han inte kunde komma in tidigare i morgon och då undrade han vad jag var beredd att betala för den saken.

Efter en del dividerande kom vi fram till att det enda som skulle fungera för att vi skulle vara säkra på att hinna med färjan i morgon var att han kom in i kväll. Så han nämnde ett pris och det var inte mycket vi kunde säga om det. Det var ju ändå vårt (mitt) fel att det blivit så här.

Men först ville han äta middag md familjen vilket skulle ta en timme så det var bara för oss att parkera framför den stängda porten och sätta oss att vänta. Efter att ha sett en räv tassa förbi och en stor råtta rusa in i sitt hål och sedan titta ut kom han så 20.10.

Sedan var det bara att lämna in bilen, betala (inte billigt men förståeligt) och lyssna till en spökupplevelse han hade haft när han var liten (som nog inte var ett spöke) och dra iväg i min egen bil tillbaka till Bob.

Där väntade spaghetti bolognese på köttbullar som var hur gott som helst. Vi tog också var sin välförtjänta ”Old Crafty Hen”, hejade på de små barnbarnen som tittade på ”Mary Poppins” innan vi gick in till vårt sovrum som nu är kalt som insidan på en tom tomatburk.

Jag gick igenom Facebookinläggen, skrev den här bloggen och packade inför morgondagen. Uppstigning 05.45 blir det. Håkan somnade som vanligt som en sten på en minut. Eller mindre.

Jag kom i säng före midnatt vilket inte var så illa. I vilket fall var det en lyckad dag!

Och: Jag missade ju dagens utfrågning i senaten där AARO-chefen framträdde. Den kan i alla fall summeras så här:

Inga bevis för utomjordiska aktiviteter.

Få rapporter där föremålen uppvisar anomala drag.

Nästan allt som AARO fått in kan förklaras.

Ofta saknas viktig information som kan ge en förklaring.

Inte utan att man känner igen detta även från UFO-Sveriges verksamhet. Vill ni se utfrågningen finns den här. Och här kan ni läsa mer.

Loading