Vaknade strax innan klockan ringde 07.30 och hörde samtidigt hur Ole alarm ringde i rummet intill. Tandborstningen var snabbt avklarad och sedan gick jag ut och beundrade utsikten en stund innan vi körde ned till Mads för att duscha. Vår stuga har inget vatten men ett helt okej utedass i ett hus intill.

I dag kom vi att tillbringa mesta tiden vid Djupsjøen för att följa sökandet efter det föremål som rapporterats ha sjunkit där 1947. Fast riktigt säkra är vi inte på att det verkligen sjönk eftersom vittnena bara såg det landa och flyta omkring – inte försvinna under vattenytan.

Men förhoppningen är att det gjorde det och att det ska ligga kvar. I så fall kanske det syns på de instrument som finns på båten som ska söka av en del av den ganska stora sjön.

Så efter att jag, Ole och Mads lyckats missa platsen där vi skulle samlas fick vi ringa Rune och sedan köra tillbaka genom halva Hessdalen till samlingsplatsen. Men vår lilla manöver försenade inget för vi var inte sist på plats och när karavanen med bilar rullade ut mot Røros med båttrailern först så var alla med.

Det skulle bli en dag av väntan, filmande och intervjuer. Och själva sökandet inleddes inte förrän efter 20 på kvällen. Då hade Rune fått hitta en annan plats att lägga i båten än den som var tänkt från början eftersom det helt enkelt inte var möjligt att få i en så stor båt från stranden där vi hade riggat upp högkvarteret.

Medan allt gick långsamt framåt hann jag prata med flera av de intressanta personer som var med på platsen. Inte minst Jan Moen som känner till mycket om vad som hänt i Hessdalen. Men också Arnulf Löken som visade en del intressanta fall som han hade med sig i pärmar.

Arnulf har och har haft goda kontakter inom den norska militären och berättade om fall där föremålet synts både på radar och visuellt då föremål med mycket stor hastighet flugit över gränsen mot Sverige.

Tillsammans med Ole körde vi till granngården som var den plats där observationen gjordes 1947. Ole hade pratat med mannen som bodde där tidigare men nu var han inte hemma så Ole ringde upp honom och vi fick okej att vara på hans tomt.

Det betydde att filmteamet kunde filma flera scener där då sju av oss fick gå ned till stranden medan kameran fångade oss. En rad omtagningar som det alltid blir.

Framåt eftermiddagen fick jag ett glädjebesked från Schenker i London: Vår transport från England var nu klar, tullen var nöjd och alla dokument ansågs plötsligt rätt ifyllda! Helt underbart med tanke på att jag kämpat med detta sedan den 19 april. Jag var tvungen att ringa Anders på AFU och berätta.

Under eftermiddagen blev jag intervjuad av filmteamet nere vid stranden iförd mygga. De var mycket nöjda efteråt vilket kändes skönt. Jag var också med i flera andra scener kring båten och när Rune ”offrade” en Gammeldansk (som egentligen var saft) till någon tänkt havsgud. Sedan bjöds vi på en slurk av något som var en egenblandning som jag inte kan sätta fingret på.

Vid 17-tiden drog jag, Ole och några till in till en restaurang i Røros där jag åt en superdyr hamburgare. Sedan tillbaka till Djupsjøen där Magnus Holm och Olle Brænne gjorde sitt bästa för att få igång en router.

Det gick inte. Tills Ole kom på att öppna routern och det visade sig att simkortet satt på sned.

Framåt kvällen gav sig så båten ut för at göra sin första sonarsökning och vi andra satte oss i bilen och körde till gården där observationen gjordes 1947. En första bild från båten som visar sjöns botten elva meter ner kan ni se här nedan.

Framme vid gården fick jag, Ole, Arnulf och Dag Jacobsen ett samtal med den nuvarande ägaren som hjälpte oss att förstå lite mer hur det hela kan ha gått till den där sommardagen.

Bland annat förstod vi att föremålet gått på mycket låg höjd och följt terrängen innan det sänkte sig ned över vattnet där det bromsade in innan det landade med ett plask och började flyta.

Ljudet från föremålet hade varit våldsamt högt. Så högt att en kvinna som befann sig inomhus och jobbade med en mjölkseparator som förde lite liv.

Det är ingen tvekan om att händelsen är riktigt intressant och att den är värd att undersöka även om chansen att hitta föremålet inte är så stor, det visar all erfarenhet. Kvällen skulle ha avslutats med att jag, Ole och Arnulf skulle ha gjort en podd men vi blev överens om att det kan vänta tills i morgon.

Så Ole och jag körde tillbaka till hytten och på vägen stannade vi till hos Mads för att lämna hans väska som blivit kvar i bilen. Det blev en tidig kväll, redan 00.30 släckte vi efter att ha suttit i soffan och pratat frimärken och ufo en stund.