Väcktes av telefonen efter 09 då en person inom Marinen som jag sökte i går ringde tillbaka. Det kan bli så när något händer. Fast i det här fallet hade jag. faktiskt pratat med Marinens presstalesperson men i går valde han och Marinen att inte uttala sig om den försvunna ubåten vid Titanic.

När han nu ringde tillbaka fick jag veta att trycket från pressen varit så hårt att man ändå beslutat att ställa upp med en expert som jag fick numret till och så blev det en intervju från sängen.

När vi hade talat färdigt satte jag mig och skrev och skickade in texten till DN.se. En kort stund senare var den publicerad under rubriken ”Ubåtsräddningsofficer: ’En väldigt svår uppgift att rädda dem’.”

Sedan satte jag mig och skrev några mejl och så ringde jag Anders på AFU för att höra lite mer om Englandstransporten. Det visade sig att en låda hade skadats och en bok var totalförstörd. Vi får se hur vi går vidare med den saken när vi väl fått räkningen.

En stor del av förmiddagen ägnade jag åt att läsa manus till den nya tv-serien som jag är inblandad i och det tyckte jag såg bra ut. Skrev in lite egna funderingar och kommentarer i ett delat dokument som jag fått tillgång till. Det ska bli kul att vara en liten del av detta när det hela drar igång på allvar i höst.

Lunchen intogs på verandan eftersom det var skönt väder också i dag. Anneli är ju hemma för gott nu så vi åt den tillsammans. Inte så tokigt!

Sedan skjutsade hon mig till jobbet via polisen på Kungsholmen eftersom hon ville lämna igen den cykel hon hittat för några dagar sedan. Till hennes förvåning sa polisen att de inte tog emot cyklar längre utan att de skulle lämnas till staden. Men till slut gick den polis som tog emot henne med på att behålla cykeln och så kunde vi åka.

På jobbet blev det mycket Ukrainaskrivande och mat blev det också. Nu på Lilla Asien där det var fullsatt på uteserveringen så jag satte mig inne. Det blev en stor portion biff med lök (minus purjolök) som alltid smakar bra. På vägen tillbaka pratade jag med Anneli en stund.

Under kvällen fick jag bilden ovan från min vän Jim i Danmark. Den tog han på butiken COOP 365 Discount i dag och skickade till mig. Skulle gärna vilja smaka på dem någon gång.

När jag inte skrev om Ukraina skrev jag om folk som sköt andra människor. I Göteborg och Malmö i kväll. Våldsvågen fortsätter och att folk blir skjutna är snart vardagsmat. Det är bara för dystert och någon ände går inte att se förrän hela samhället förändras och knarket kommer bort från gatorna.

Sist på kvällen satt jag och Mats och pratade om gemensamma saker som vi båda var lite sura på. Ska inte gå in på dem här men jag förstår honom mer än väl, det kan jag säga.

Lyckades också hitta min borttappade almanacka som jag letat efter sedan i går. Att förlora den hade varit rena katastrofen för där finns alla min bokningar och åtaganden inskrivna. Nu visade det sig att den råkat hamna bakom teven på jobbet så när jag kikade där så hittade jag den. Gud vilken lättnad.

Sedan bar det hem genom den vackra natten. I morgon är det sommarsolståndet och sedan blir det mörkare igen. Men hemma kunde jag kika ut genom fönstret en stund innan jag lade mig och efter att ha läst ett kapitel i Chris Hadfields bok och konstatera att just nu är det i alla fall ljust nog.

I säng efter 02.30.