Upp 06.45 för att vara säkra på att hinna i god tid tillbaka till Stuttgart med hyrbilen och det gick galant. Det regnade en del på vägen när vi lämnade hotellet i Cröffelbach via serpentinvägarna upp ur dalen. Men trafiken var lätt och efter att ha tankat på flygplatsen lämnade vi tillbaka bilen hel och fin.

Eftersom allt gick snabbt fick vi tillbringa en stund på flygplatsen innan vårt flyg skulle gå. Checkade in en av väskorna (återigen på uppmaning av flygbolaget) men den här gången var vi inte så oroliga att den skulle komma fram eftersom det var gott om tid på Schiphol mellan flygen.

Det blev en macka i Stuttgart och sedan en burgare på Schiphol. Och där var det en hel del mera folk. Nästan 50 meters kö till Burger Kings beställningsautomater som visade sig inte fungera så bra. Vi var många som fick våra köp avbrutna precis när vi skulle betala och sedan rusade runt för att testa någon av de anrda – med samma resultat.

När jag frågade en föga pigg ung dam som verkade jobba på Burger King och som stod intill och tittade på vad det kunde bero på svarade hon att orsaken var att de hade slut på de friterade kycklingbitarna. Då gick det inte att genomföra beställningen – vilket det inte stod något om!

Då jag påpekade att de kanske upplysa om detta så sa hon att hon skulle prata med sin chef. Suck! Anneli hade köpt en öl under tiden och när jag väl fick ett par Whopper så satte vi oss vid ett fönster och åt och delade på ölen.

Hemresan gick bra även om planet var försenat och under tiden läste jag ut Daniel Hermanssons ”De kom, de såg, de segrade – Vad Antikens fältherrar lär oss om makten och människan” (Volante) som varit med ressällskap (förutom Anneli då) på Tysklands utflykten. Boken handlar om fyra historiska fältherrar, Alexander den store, Hannibal Barkas, Scipio Africanus och Julius Caesar.

Riktigt intressant och spännande och väldigt blodigt. Det verkar som att man slog ihjäl folk precis hur som helst också när det inte var krig. Och var det krig så dog tiotusentals i en del av slagen. Det är rått och föga uppbyggligt men lärorikt. Kanske lite väl många namn för oss som inte är så vana vid antikens historia men det får man ta.

Daniel Hermansson är en folkbildare av rang och driver bland annat Historiepodden tillsammans med Robin Olovsson som alltid är värd att lyssna på. Kunskapsrik!

I bokens sista kapitel drar Hermansson en lans för historieundervisningen i skolorna där man kan förfasas över politikers bristande förståelse för vikten av att lära oss hur det en gång varit och vad som faktiskt lett fram till de vi är i dag.

Och bokens första kapitel är helt underbart, en berättelse om författarens väg till sitt uppslukande historieintresse. Så bra skrivet!

När vi väl var hemma packade vi upp (alla väskorna var med) och fixade lite lätt kvällsmat i form av bräckt kassler med äggröra. Jag svarade på en del mejl och sorterade in en del digitala filer från resan.

Men sedan blev det tidigt i säng efter att ha jobbat lite med den kommande fältundersökarkursen.