Klockan 10.30 plockade jag upp Hilary Evans dotter Valentine och hennes man Damien på deras hotell i centrala Stockholm för en tur till AFU i Norrköping. För första gången kunde Valentine med egna ögon se hur vi har tagit hand om hennes pappas böcker och arkiv och hon var mycket imponerad.
Med på resan var också Carl-Anton och framme på Mirum åt vi lunch alla fem innan vi tog oss till AFU för en drygt två timmars rundtur. Vi hann se åtta lokaler och viktigast var givetvis Evansbiblioteket där grunden till allt som finns där kommer från Hilary. Men vi hittade många böcker från honom lite över allt i våra bibliotek.
Damien hittade en med titeln ”Devil worship in Britain” där Hilary skrivit: ”Shady, short on facts, dreadfully written!” på insidan av pärmen. Men sådana böcker sparade han också och det gör även AFU.
Carl-Anton hade med sig flera välpackade kassar med böcker som han skänker till AFU och för detta bjöd jag honom på lunch. Och några till mig. Flera nya böcker av Jan Lööf till exempel.
Under kvällen publicerades Pentagons ufokontors historiska genomgång av hur de amerikanska myndigheterna hanterat ufofrågan och vilka belägg för att det kunde röra sig om utomjordiska besökare som kommit fram.
När jag var på väg hem från AFU med Valentine och Damien ringde Studio 1 och ville intervjua mig om rapporten vilket skulle bli klockan 22.12. Först fick jag frågan om jag ville banda i förväg men det kunde jag ju inte då vi hade gäster så vi körde live vilket alltid är bäst.
Hemma hade Anneli förberett lax till huvudrätt och Toast Skagen till förrätt med hennes goda citronkaka till efterrätt. Bubbel i form av en champagne, Alice Bardot, som välkomstdrink som vi sippade på medan jag visade huset.
Riktigt trevligt att Valentine och Damien här och ett stort tack till Markus som också kom och hjälpte till med maten och sedan körde dem till pendeln.
När våra gästar hade gått läste jag valda delar av AARO-rapporten så att jag skulle vara förberedd på intervjun när den väl rullade igång och det blev ett bra samtal där jag dömde ut slutsatsen att ökningen av antalet uforapporter under 60-talet skulle ha berott på flygningar av amerikanska spionplan. Något som faller på sin egen orimlighet eftersom dessa flög på höjder flera tusen meter högre än vanliga trafikplan och alltså knappt gick att se från marken.
Intressant (men redan känt) är att rapporten, där Dr. Sean Kirkpatricks penna tydligt syns, slår fast att det inte har gått att bekräfta visselblåsaren David Gruschs påståenden om svarta amerikanska program för att återskapa flygande tefats-teknik eller att det skulle finnas tillvaratagna utomjordingar. Så AARO sågar David Grusch igen, på samma sätt som Kirkpatrick gjorde i slutet på förra året. Spännande läge där vi alla hopps att det snart ska gå att få ett tydligt svar på vem som har rätt.
Trots genomgång av mängder av dokument och ett trettiotal intervjuer har AARO istället kommit fram till att det rör sig om felaktiga uppgifter eller sammanblandningar med redan existerande, jordiska, hemliga program.
Oavsett vad man tycker om rapporten är den intressant att läsa och en bra sammanfattning av allt som gjorts från de amerikanska myndigheterna när det handlar om ufo sedan 1945. Men, den innehåller också mängder av fel som att placera Kenneth Arnolds observation den 23 juni istället för 24 juni 1947. Det finns många flera ”detaljer” att reta sig på som jag får återkomma till.
Och även om man gång på gång slår fast att det inte finns några belägg för utomjordiska besökare är jag mest intresserad av de över tusen rapporter från piloter som AARO just nu jobbar med.
Tyvärr kommer vi inte att få veta särskilt mycket eftersom AARO är en militär myndighet och som jag sa i P1-intervjun så tycker jag att frågan borde ligga hos civila vetenskapsmän.
Och i dag kom min nya bok ut och går att köpa på Adlibris till exempel. Själv har jag inte fått mina böcker än så ni som beställt genom mig får vänta lite till
Klockan 23 satte jag punkt och siktade på sängen.
