Brevbäraren hade en driva julkort med sig i dag också och nu är köksön full av kort från vänner och bekanta. Två av försändelserna innehöll också presenter. Den ena från Thea hade några små söta paket och i ett av dem fanns en katt som gångat alienvarelsen från filmen ”Alien” och den åkte raka vägen upp i granen.

Den andra var ett paket från Ole i Oslo. Två fins rymdhelsaker och nio utgåvor av Alle barns blad, nummer 1–8 och 11 där Tintin publicerades för första gången på norska. Lustigt nog kallades serien för ”Peik” som ni kan se här nedan.

Men innan dagen kom så långt kom Markus och hämtade mig och Niklas (eftersom Anneli hade bilen till sin yoga) och så körde vi till Komethallen för att jag skulle spela årets sista match mot Stefan och pojkarna fick chansen att spela med varandra.

Vi hade banorna 19 och 20 och det blev som vanligt ett tuff match för oss lite äldre. Tyvärr blev det förlust för undertecknad så nu vann Stefan året med 17–14 och den sista matchen med 11–15, 8–15 och 17–15; lite skönt i alla fall att vinna 2024:s sista set. Nya tag nästa år.

Hemma väntade Janssons och skinka som Anneli griljerat. Den andra för i år. Vi värmde på frestelsen så att den var varm tills Anneli kom hem och vi kunde äta tillsammans.

Sedan skildes våra vägar igen. Pojkarna gav sig ut för att köpa de sista klapparna och jag och Anneli för att handla lite som missats till kylskåpet. Det var bilar och folk överallt! Knökat. Tyvärr blev det två besök till matbutiker eftersom butiken i Jakobsbergs centrum inte hade cornichoner och cumberlandsås. Något vi behöver till morgondagens julbord.

Vi var också till lampaffären i Jakobsberg eftersom en lampa i ”labyrinten” (ett av mina bibliotek en trappa ned) hade smällt så att den lossnade från sin sockel i går. Nu blev det ett par lysdiodslampor istället.

När grabbarna var klara med sin utfärd var vi redan hemma och då brassades det prinskorv och kokades julkorv som blev vår kvällsmat. Vi tog också fram en Jacobsens från förra året som en försmak på vad som kommer i morgon. Den har blivit vår favoritjulöl och är ett måste på julbordet.

Eftersom det är jul spelade vi också kort. Ett för oss nytt spel som vi lärde oss av våra vänner i Örebro och som heter Hjärter sju. Riktigt kul så det blir säkert någon mer vända under helgerna.

Lite annat har det också blivit. Efter att jag och Anneli kört till Bauhaus för att fråga hur i hela friden det var tänkt att jag skulle lyckas limma fast den tvålkopp som jag köpte där för några dagar sedan på kaklet fick vi med oss en helt annan variant. För expediten konstaterade snabbt att den som sålt kopp och klister till mig inte hade fattat sakerna helt rätt. Det var nämligen omöjligt att limma upp den sortens tvålkopp.

Men all heder till Bauhaus som utan problem lät mig lämna tillbaka två kassar med lösa prylar som jag plockat ut ur plastförpackningarna och få pengarna tillbaka. Sådant gör att man kommer tillbaka som kund.

Och att sätta upp den var lätt som en plätt även om det ett tag såg ut som att jag hade lyckats sätta den så lågt att det inte gick att få fram skrapan som satt en bit längre ner. Men det löste jag genom att skruva bort en del av skrapan så nu går det hur bra som helst.

Vi avslutade dagen med att se på ”A man called Otto” med Tom Hanks som ju är den amerikanska varianten av ”En man som heter Ove”, och den var lika bra som sin svenska förlaga. Pojkarna satt kvar för att titta på något själva medan jag och Anneli gick in till kontoret, jag för att svara på en del mejl och mess.

Och så ringde jag till Anders Palm (lite tidigare på kvällen) för att önska honom en God Jul. Och dessutom jobbade jag vidare med hans bildarkiv i någon timma. Det börjar närma sig slutet.

Vid midnatt var jag och Anneli i säng medan pojkarna satt framför teven.