Det blev sovmorgon tills vi vaknade och sedan ner till Mio Bar för att äta frukost i form av ett slgas croissant med skinka och ost och nypressad apelsinjuice. Kaffe för Anneli.

Under dagen vandrade vi runt rätt mycket kring Piazza Maggiore och startpunkten blev det fantastiska biblioteket som ligger på en gata till vänster om Basilica di San Petronio. Biljetten, som också tog oss till den gamla obduktionssalen där elever kunde sitta och se på när lik skars upp kostade tre euro per person.

Men det var biblioteket som var något i hästväg även om bara en del gick att se ordentligt. En stor sal var inramad av låsta skåp med böcker från 1500-talet och några hundra år framåt i alla möjliga naturvetenskapliga ämnen.

Det var bara att stoppa näsan så nära gallret som möjligt och det var tur att det inte satt ett larm där som de gjorde i Danmark förra året, då utlöste jag det tre gånger…

Salarna runt omkring var belamrade med vapensköldar och det fanns gott om dem även här. Allt var vackert och spännande.

Och när jag kikade in genom en gallerdörr till ett annat rum var där en oändlig korridor med bokhyllor. Magiskt för en som älskar böcker.

Vi var där en bra stund innan vi gick ut i solen och den 23-gradiga värmen igen.

Ett annat mål för dagen var alltså katedralen som var imponerande hög och vacker. Utanpå såg den mest ut som en lada.

Det var rätt mycket turister men vi stannade inte så länge utan gick i princip rakt igenom.

Runt torgets östra del finns många smågator fyllda med små butiker och restauranger och massor av färsk frukt, kött eller fisk. Ett skådespel i fräscha färger. Nu blev det inget köpt där men vi hittade ett par roliga bokhandlar, en med en blandning av äldre böcker och nyare, en med nytt.

Nu blev det inget inköpt på den första av dem men väl en tur bakom disken. På den andra däremot hittade jag en bok av vännen Edoardo Russo som jag omedelbart inhandlade till AFU för 18 euro.

Här kunde man också äta eller handla en flaska vin. Lite osvenskt.

När det vankades lunch blev det fullständigt lost in translation då ingen av oss fattade att det vi beställde in inte var en tagliatelle utan var sin bricka med korvar och ost. Och det var ostar så att jag kunde ha ätit till domens dag faller.

Jag åt ost tills jag knappt orkade ta mig därifrån och enda trösten var ett lokalt öl, Birra Bologna ranocchi, som smakade riktigt bra.

Men, men, vi fortsatte vår vandring, nu till en gata tio minuter bort där Annelis skola ligger. Alltså den som hon ska gå till i höst då hon återvänder till Bologna för ett par veckors studier i italienska. Där hade vi bestämt att träffa Claudia på Cultura Italiana och klockan 13 kunde vi sammanstråla och Anneli kunde ställa lite frågor och se hur skolan såg ut.

För att trösta oss från den hemska ostincidenten sökte vi upp en bar längs en av smågatorna för att släcka törsten med en läsk på vägen hem. Och vi lockades båda av en Sanpellegrino Chinó som hade en läskande apelsin på burken.

Men, men, även det inköpet blev en rejäl flopp. Jag tror aldrig att jag har smakat något lika vidrigt i hela mitt liv. Enda räddningen var att gå tillbaka in och köpa en vanlig cola.

På vägen hem spanade vi ivrigt efter en brevlåda till vårt inköpta vykort men utan resultat. Frimärke hade vi fick tag på men vi får fortsätta spana i morgon.

Tillbaka på vårt rum kraschade jag på sängen sänkt av ostbomben i min mage. Orkade knappt läsa och det tog ett par timmar innan jag återhämtade mig. Då hade Anneli, på italienska, ringt och bokat bord på Drogheria della Rosa som vi fått rekommenderat och vid 19.30 vandrade vi dit via Stortorget där det alltid verkar vara full aktivitet.

Och det blev det på restaurangen också. Vi var först och fick ett bord för två inne i en gång som var smal och full med tavlor, böcker och prylar på väggarna. Snart var vi långt ifrån ensamma och även där ute vid gatan fylldes det på.

Vi slog till med en tvårätters. Anneli inledde med ravioli di melanzana al pomodoro och jag med en cavatelli integrali on salsiccia, pomodortini e formaggio pecorino. Anneli var väldigt nöjd men jag konstaterade som i går att det var en blek insats av kocken.

Huvudrätten blev samma för oss båda och den var bättre: ossobuco di maiale. Anneli drack vin och jag en tysk öl, Ayinger, som var den enda huset hade att välja bland.

När vi gick tillbaka hem via Stortorget var vi i alla fall proppmätta. Och det var skönt att komma i säng och läsa en stund. I morgon är det årfyllardag.