Upp i hyfsad tid denna vår sista dag i Bologna, så tidigt att efter att vi packat så hade vårt lilla frukostställe inte ens hunnit öppna. Istället mötte vi ägaren som glatt hejade på oss när vi var på väg till stationen med våra väskor och han var ute med hunden.

För vi var tvungna att lämna väskorna på järnvägsstationen då vi hade ett antal timmar i Bologna innan flyget skulle gå. Och det medförde en 15 minuters vandring dit och lika lång tillbaka innan vi kunde fortsätta mot torget och sätta oss ned för frukost på ett café där.

Klockan 10.20 hade vi biljetter för att komma upp i klocktornet som skulle ge oss en fin utsikt över staden, inte minst över torget nedanför.Och det var värt pengarna. Sista trappan upp var så brant att alla som gick i den fick skriva på ett dokument om att vi gjorde det på egen risk och inte skulle hålla staden ansvarig om vi skulle ramla ned och slå ihjäl oss.

Utsikten var alltså riktigt bra och när vi stod där ringde Annelis bror Thomas från ett tak som han höll på att jobba på i Sverige. Så vi var alla högt upp när samtalet genomfördes.

Efter att ha klarat av sightseeingen från klocktornet gick vi rakt över torget och in mot de två tornen, där det mindre fortsatt lutade ordentligt och enligt upplysningar vid dess bas hade gjort så i flera hundra år. Det är helt omöjligt att inte ta en massa bilder av dem så ni kommer att hitta två till sist i bloggen.

När vi kände oss nöjda med tornen och en stor bokhandel som låg precis intill gick vi in i en del av Bologna som vi inte hade varit i tidigare. Här var det en blandning av bostäder, några barer och restauranger och butiker. Men inte särskilt turistiskt. Förutom en sak som Anneli snokat upp: Bolognas Venedig!

Nu var det kanske inte så mycket Venedig över det hela men det var i alla fall en kanal eller kanske å som flöt fram mellan husen. Och det lustiga var att den finaste platsen där man kunde se detta underverk var bakom en liten lucka i ett plank som man fick öppna för att kunna se det.

Kön dit ringlade lång längs trottoaren och jag var till en början tveksam att ställa mig i den men en kö är en kö och den har en närmast magnetisk dragningskraft på oss människor.

När detta måste var avklarat gick vi till en bar några kilometer bort och tog var sin drink innan vi fortsatte mot stationen i den nu lätta duggregnet.

Och tänk! Där stod ett ett stort tält med folk som sålde begagnade böcker! Riktigt kul saker i många fall och jag hittade en ufobok åt AFU och några La Domenica del Corriere som ju är berömd för sin ufoomslag. Några sådana hittade jag tyvärr inte men väl några andra roliga som ni kan se här intill (snart).

Tanken var sedan att vi skulle ta Marconi Express ut till flygplatsen men kön där var avskräckande lång. Så efter att vi handlat lite proviant på en livsmedelsaffär bestämde vi oss för att ta en taxi istället, vilket kostade nästan lika mycket som våra biljetter på tåget skulle ha gjort.

Flygplatsen heter Aeroporto G. Marconi och den är alldeles för liten för den trafik som belastar den. Vi satt där ett tag, åt våra jordgubbar och mackor och så pratade jag med Niklas som ringde på Facetime för att kunna visa mig vad som fanns till salu på Seriegalleriet från och med i går då där öppnade en Eugen Semitjov-utställning med strippar från hans Allan Kämpe-serier.

Så medan Niklas filmade det som såldes, vilket var mycket, bestämde jag mig för en stripp som jag gillade och så bokade Niklas den åt mig. Betalning och hämtning när utställningen väl är över i mitten av maj.

Till slut var klockan 16.15 och vi kunde börja ombordstigningen på vår flight till Köpenhamn. Eftersom Anneli hade poäng på Norwegian har vi haft prioriterad påstigning hela resan. Rätt skönt att slippa vänta i kön.

Vi var lite oroliga för bytet i Köpenhamn eftersom vi hade lite snålt om tid på oss till nästa flight men flygvärdinnorna kunde lugna oss med att vi skulle landa för tidtabell, och så blev det. Ett tag planerade besättningen för att vi skulle få flytta fram till två tomma platser på rad ett men det behövdes alltså inte.

Det blev mycket läst på resan och lite sovet också. Och det var som alltid skönt att komma hem. Eftersom Markus var upptagen fick vi ta taxi hem och sedan var det bara att packa upp, sätta på spaghettivattnet och bänka sig för att se ”Mästarnas mästare”.

När Anneli lagt sig hade jag lite göromål vid datorn men efter att ha startat en tvättmaskin och gjort mina ryggövningar anslöt även jag till sängen. Då var klockan 00.30.

Skönt att vara hemma som sagt.