Dubbla möten i Norrköping

Under min presentation för näringslivet.

Upp i god tid för att hinna äta en ordentlig frukost med pannkakor och bacon, ägg, vita bönor och hela konkarongen på Grand Hotel i Norrköping innan jag tog en dusch och körde till AFU för att hämta Thomas Michanek.

Vårt första möte började klockan 11 i Strykjärnet i centrala Norrköping där cheferna på Tillväxt- och utvecklingskontoret hade en arbetsdag. Nu hade två av tjejerna på Norrköpings innovationslabb, Sara och Maria, sett till så att vi skulle få en timme med de tio för att berätta om AFU och våra framtidsplaner.

Mötet med kommuncheferna.

Dessutom hade de förberett en egen presentation som handlade om AFU och arkivets betydelse och möjliga utvecklingspotential och vad detta kan ge för positiva effekter för staden och kommunen. En så bra redovisning att jag bad dem att köra den även under dagens andra möte.

Jag ägnade 40 minuter åt att beskriva AFU och vad vi gör och vad vi vill göra i framtiden och förklarade att vi behöver stöd från kommunen. Mottagandet blev oerhört positivt och en av deltagarna, som bland annat ansvarar för föreningslivet, kallade AFU för ”en guldgruva”. Han sa också att det som var bra var att vi jobbade med vetenskapliga ambitioner och inte med tro och lite lösa boliner.

Maria, som var ansvarig för gruppen, sa å sin sida att hon trodde att honb visste en hel del om vår verksamhet men att hon först nu förstod vidden av det. Hon lovade också att fixa ett möte mellan oss och kommunstyrelsens ordförande, som vi dessutom av en slump sprang på några minuter senare, på väg till ett möte. Jag hann säga hej, berätta lite och överlämna mitt visitkort.

På Enoteket.

Under tiden hade vi fått mejl från en AFU-vän, en annan AFU-vän får jag nog säga för de börjar bli väldigt många nu – Pelle Filipsson. Så vi bestämde träff för lunch på Enoteket i botten av Strykjärnet så vi tog tillfället i akt att uppdatera honom om vad som hänt de senaste månaderna.

När våra vägar skildes körde jag och Thomas tillbaka till AFU som hastigast men ganska snart tog vi bilen till dagens möte nummer två på Södra Promenaden. Där väntade Jacob Wall från den grupp som skapades av Felix tidigt i januari. Jacob är med i en grupp Norrköpingsföretagare som har regelbundna träffar och det var till en av dem som jag och Thomas hade bjudits in för att berätta om AFU och förklara vilken potential arkivet kan ha för Norrköping.

Sara och Maria berättar om AFU.

Med på mötet var också Sara och Maria från förra mötet, Tomas Lindqvist från Hyresbostäder som hjälpt AFU oändligt mycket och aldrig sviktat i sin tro på oss, en representant för Destination Norrköping och dessutom oppositionsrådet, Nicklas Lundström (V) som jag bjudit in.

Nicklas Lundström och undertecknad.

De övriga kom från näringslivet i Norrköping och det var dem som jag skulle fånga uppmärksamheten hos den här dagen. Och jag tror att det gick bra. Många frågor, väldigt bra diskussioner och efteråt skrev Jacob Wall till mig och Felixgruppen: ”Sällan har jag varit med om en sådan enighet och uppbackning.”

Ja, det kände som två väldigt positiva möten för AFU och framtiden känns allt mera hoppfull.

Jo, alla som vi har träffat i dag har fått min bok om AFU. Jag är väldigt glad över att ha den och kunna dela ut den till alla personer som är intresserade av att hjälpa arkivet.

Efteråt tackade vi för oss och körde tillbaka till AFU för att under en timma gå igenom en massa saker inför riksstämman och Ufo-Expot i Umeå till helgen. Men till sist var det dags för mig att lämna Norrköping efter två intensiva dagar här och köra hem till Järfälla.

Anneli var inte hemma i kväll så jag köpte med mig en kebabrulle och satte mig med den och en kall cola framför ett avsnitt ”Seinfeld”. Packade upp, plockade ut disken ur maskinen och svarade på ett antal mejl och mess som rasat in. Ett från en kamrat som mår dåligt och där hade vi ett antal utbyten under kvällen.

Tittade lite på när Sverige fick stryk av Kanada i hockey-VM också samtidigt som jag sorterade förra årets kursdeltagare så att de hamnade på rätt plats i mina pärmar.

När Anneli kom hem fick hon en kram och till slut hittade vi till sängen vid 23.30.

Loading