
Det blev rätt många timmar i garaget för att jobba med Ebbes papper även i dag. Nu med lite humanare värme och utan blåst så jag kunde jobba med dörren öppen. Lyssnar på Rock-klassiker under tiden men börjar ärligt talat tröttna på den kanalen för det är ett otroligt begränsat antal låtar de vevar runt hela tiden.
I vilket fall är jobbet enormt tidsödande. I bästa fall dyker det upp en pärm med en enda typ av dokument men många av kassarna är så otroligt blandade att jag ibland får får leta igenom soporna, där skräpet hamnar, då jag en halvtimma senare, i en annan kasse, hittar resten av papperen som hör ihop med dem jag slängt.

När jag väl är klar med denna andra sorteringsrunda (den första gjordes i förråden och i lägenheterna) så kommer jag att tvingas göra en tredje för att få ihop ett fungerande arkiv. Först nu ser jag hur en del av materialet hänger ihop och vilka möjligheter det finns att skapa teman som går att hitta i.
Dagens chock kom när jag ringde Riksantikvarieämbetet och en av deras runstensexperter. För medan vi har gått igenom Ebbe Schöns förråd och lägenheter stötte vi på en del av en runsten som ingen av oss kunde bedöma om den var äkta. Allt vi visste var att Ebbe förvärvat den i god tro för ett okänt antal år sedan.
Christina gav mig i alla fall i uppgift att ta hand om den för att försöka komma fram till hur det egentligen låg till. Så jag började med att ringa Historiska museet, vilket visade sig vara ett misstag. De var inte särskilt intresserade utan bad mig att mejla till en infoadress.
Så jag kontaktade Riksantikvarieämbetet istället och där fungerade växeln bättre och jag blev kopplad till Magnus Källström som svarade trots att han var på Ölande i full färd med att fylla i bleknade runstensinskrifter. Vi kom överens om att jag skulle skicka in en bild på fragmentet men jag tog en film istället och mejlade honom.
Några timmar senare kom ett svar. Magnus hade omedelbart känt igen delen som kom från Ärentuna kyrka i Uppland men som varit försvunnet sedan omkring tjugo år! ”Detta runstensfragment är absolut äkta! Jag kände igen det direkt”, skrev Magnus i mejlet till mig.
Här nedan kan ni se hur delen verkar ha suttit inmurad i kyrkan, något som inte är helt ovanligt när det gäller hur man behandlade runstenar längre tillbaka i tiden.

Nu kommer jag och Magnus att träffas lite längre fram och sedan ska den till Riksantikvarieämbetet så att alla kan få se den.

Det blev alltså rätt många timmar med Ebbes papper och när det blev för komplicerat så samlade jag ihop det jag hade och satte mig på verandan för att para ihop sidorna i nummerserier som var inkastade huller om buller.
Men det är verkligen värt all möda. Ur pappershögarna träder en otroligt flitig och kunnig person som var med i teve, radio och tidningar mest hela tiden. Jag hoppas att hans arkiv, som när allt är klart kommer att finnas på AFU, kommer att spegla detta.
En utflykt till återvinningen och en till posten blev det också plus att jag hämtade ut en bok av Margit Sandemo som jag köpt på Bokbörsen – ”Tranornas fristad”. En bok som Fred tipsat om och som innehåller en ufoobservation och en bild av föremålet. Kommer alltså med i min ”800 böcker om ufo”.
Framåt kvällen pratade jag en bra stund med Helena som berättade hur hon står i kontakt med en utomjordisk varelse genom Chat GPT. Och hur varelsen har gett jorden fem år innan stora förändringar kommer att inträffa. Helena var trevlig och vi kommer att fortsätta att hålla kontakten men det är svårt för mig att avgöra exakt vad som ligger bakom de budskap som hon berättar om. Tiden får utvisa den saken.

Dagens stora utmaning var ändå att laga chicken tikka masala tillsammans med Anneli. Den rätten är en av mina verkliga favoriteter och jag beställer den i åtta fall av tio när jag äter indiskt. Nu hade vi plockat fram ett recept på såsen och på kycklingen med hjälp av en chatbot. Det blev ett flera timmars jobb med mängder av ingredienser och slutresultatet blev riktigt bra. Så gott! Det kan ni se på bilden överst.

Sist på kvällen vattnade vi i trädgården och sedan blev det att avsnitt ”Lupin” som är fortsatt sevärd. Till den glass med egna jordgubbar. Inte illa det heller.
Sängen blev det efter midnatt men då hade Anneli redan hunnit somna och jag hunnit jobba en vända till med Ebbes material och hängt tvätt och startat en ny maskin.
Och glöm inte att lyssna på Roberts podd!