Christer Teike var den mest positiva och glada och utan tvekan mest färgstarka person jag känt. Men nu är han borta och han lämnade oss på sin 68-årsdag den 22 februari. Christer körde långtradare till länder som vi andra har svårt att stava till, han älskade rock och vinylplattor och han hade varit med om en rad märkliga upplevelser inom det paranormala.
Och han talade, och skrev, skaraborgska på ett sätt som ibland gjorde det svårt även för mig att hänga med.
Vi träffades första gången 1974 på ett möte i hans hemstad Hjo där min mentor Henry Svensson ofta reste för att hålla i en studiecirkel. Sedan dess har vi varit vänner och Christer, eller Teike som vi kallade honom kort och gott, var en trogen besökare på riksstämmor och fältundersökarkurser.
Han spred en bullrande glädje omkring sig och hade ett aldrig sinande förråd av historier, egenupplevda och sådana som vi aldrig fick kläm på var han fiskat upp, som räckte långt bortom småtimmarna.
Det är bottenlöst tråkigt att han inte längre är med oss. Du lämnar ett stort tomrum efter dig!
Själv har jag varit två svängar till Semic för att hämta ännu fler kartonger med böcker. Första vändan blev en snabbis innan jag var tvungen att ta bilen till Söder och tandläkaren för den årliga kontrollen. Fick godkänt rakt igenom vilket alltid känns bra.
Sedan körde jag till Daisy’s i Vällingby och tog en hel special, något mannen i korvkiosken aldrig hade hört talas om. Obegripligt. För honom fanns det bara special men för den som kan sin korvkioskmeny så är det en stor skillnad mellan en hel och en halv special. Två korvar i den hela.
Nå, efter att ha försökt lära mannen lite om detta med korvar och ätit min bricka körde jag hem, lastade ur lådorna, och sedan vidare till Markus som ställde upp och hängde med nästa vända till Semic.
Vi lyckades knöla in elva lådor i bilen men fick lämna kvar ett gäng som vi får ta på onsdag. Sedan bjöd jag Markus på McD-lunch på vägen tillbaka till hans källarförråd som nu börjar fullt med böcker det också.
Hemma igen hamnade jag vid datorn medan Anneli åkte till Åhléns för att lämna tillbaka en stekpanna hon inte var nöjd med. Pratade en stund med Felix och John också och jag kanske måste spela in en kortkort sak till dokumentären under veckan.
I går publicerades ännu en av min krönikor på DN.se. Den kan ni, om ni är prenumeranter, läsa här. Och min senaste artikel på ufo.se, om det amerikanska Nationalarkivet och dess ufosamlingar, kan ni läsa här.
Framåt kvällen plockade jag upp Stefan och Alexandra och så körde vi till Circus för att tillsammans med en fullsatt konserthall avnjuta drygt 90 minuter med Manfred Mann’s Earth Band. Där anslöt också paret Roslunds dotter Gabi och så fick vi en riktigt suverän konsert tillsammans.
Det var länge sedan jag lyssnade på bandet men älskade dem på 70-talet så det var roligt att höra dem på riktigt igen.
Manfred Mann’s Earth Band avslutade med ”Davy’s on the road again” inför ett fullsatt Circus i Stockholm där alla sjöng med innan det blev extranummer. Suverän konsert och ni kan se och lyssna till avslutningslåten här nedan.
Mer kommer.
