Fortsatt skrivande – på bok och åt BTJ


Började morgonen i sängen med att fortsätta läsa Mattias Lönnqvists ”Den mörka portalen” som jag sedan läste ut kring lunch, skrev en recension till Bibliotekstjänst som var mycket positiv. Ser verkligen fram emot fortsättningen av denna debutants fantasyserie.

Sedan – efter att ha rensat avloppet i duschen – blev det fokus på ännu ett kapitel till boken så nu är 44 klara. Åtta kvar att skriva. I dag valde jag att plocka bort en av mina kapitelidéer och ersätta den med en annan som kändes mer intressant. Mest för att få lite mera spridning på ämnena i boken.

Nästa uppehåll i bokarbetet kom när jag och Markus tog bilen till Coop för att veckohandla. Markus börjar få snutt på det här efter några egna utflykter så han hittar bland varorna vilket är en riktigt bra hjälp.

När vi kommit hem och packat upp hann vi se Sverige göra två mål mot Rumänien i EM-kvalmatchen på Friends. Och sedan blev det spännande då rumänerna reducerade till 2-1. Men Sverige lyckades faktiskt vinna matchen trots att spelet framåt som vanligt hade en del i övrigt att önska. Vad gör Marcus Berg i startelvan till exempel? Däremot blev vi glada över att se Alexander Isaks få minuter på slutet. Hoppas att de räckte för att peta Berg inför nästa match.

Hann också se Villa bli svenska mästare i bandy den här sportlördagen. Härligt! Äntligen blev det Vinna Lidköping efter så många försök. Mitt skaraborgska hjärta klappade extra starkt.

Eftersom jag fick ännu en bok från Bibliotekstjänst (dålig tajmning med tanke på mitt eget bokskrivande) fick jag kasta mig över den också. Och den här gången var det inget skönlitterärt verk, långt därifrån, utan en bok om de två bröderna Tony Martinsson och Niclas Laaksonen som bildar Laxton Ghost Sweden med titeln ”Laxton Ghost: Professionella spökjägare”. Utgiven av ”mitt” förlag Semic faktiskt.

Jag tvivlar inte på att de båda bröderna är seriöst intresserade av detta och att de också får en hel del spännande utslag och budskap vid sina besök i de hemsökta husen. Men boken är inte bra. Språket är blommigt som en sommaräng och inte en kritisk fråga ställs och inte en vettig diskussion om det som beskrivs förs.

I många stycken blir det som att lyssna till något av Friedrich Jürgensons (som dessutom kallas för Jurgensen i boken) band – ofta måste man veta vad som sägs för att höra det. När jag lyssnar på några av de filmer som bröderna lagt ut från sina undersökningar blir det ännu tydligare att det ofta är omöjligt att höra orden som bröderna lyckas höra. Men ibland går det! Och då undrar man vad eller vem det är som säger det. Hur kan det gå till? Vad är det för ljud som kan komma in på den apparat som bröderna använder? Här vill jag veta mera, lyssna på någon expert, men så blir det aldrig.

Det handlar lika ofta vad bröderna och de andra som är med ”känner” och ”upplever” som fysiska utslag på något instrument.

Men visst, det finns massor av spännande trådar i boken som läsaren bara lämnas att undra över.

Har haft en del kontakt med Ole Henningsen i SUFOI under de senaste dagarna också och jag hoppas att kunna få med detta fina brev som en illustration i boken. Men det är mycket som ska med så säkert är det trots allt inte.

Framåt 01 tog jag en macka och läste tidningen stående vid bänken i köket. Då började dagen ta slut.

96 total views, 1 views today