När det ösregnade som mest tog jag bilen till återvinningen för att kasta en massa skräp från garaget. Kartong, plast, ett gammalt bord och trasiga böcker som inte har gått att rädda.

Det var inte många själar på återvinningen vilket gjorde att allt gick snabbt, ändå blev jag genomblöt under de tio minuter jag rusade omkring där för att kasta sakerna i rätt container.

Bokcontainern gör mig alltid ledsen. Jag tvingar mig själv att titta ned i den eftersom jag vet att allt som ligger där är hopplöst förlorat. I dag hade någon tokskalle kastat en stor samling inbundna årgångar av Kalle Anka istället för att ge dem till andrahandsbutikens container en bit längre bort.

När jag kom hem blev det lunch i form av rester och sedan dusch. Och sedan petade jag lite med bokmanuset. Klart eller inte så tar jag chansen att jobba med detaljerna innan det ska skickas i början av veckan.

Jag satte mig också och skrev en artikel till Historiska brott & mysterier nummer 2 nästa år. Temat var osannolika händelser, alltså om slumpen. Där har jag ju en hel del att berätta. Mejlade iväg den och kunde känna mig nöjd att få den saken ur världen. Ännu så länge råder det ingen brist på ämnen att skriva om eftersom jag har varit med om rätt mycket under åren och kommit i kontakt med så många människor som vill berätta om sina upplevelser.

Det roligaste med de reaktioner som jag får från dem som läst mina böcker är att de känner att de har någon att vända sig till. Någon som inte bara kan ämnet utan också lyssnar utan att förlöjliga. Det finns ju rätt många som skriver om ”det okända” som aldrig har lämnat läsfåtöljen eller datorn och då blir ju det de skriver tomt och innehållslöst.

Ringde och gratulerade Mikale i Årnäs som fyller år i dag. Han hade blivit uppvakten av sina pojkar och ätit tårta med dem.

I kväll blev det ganska lugnt på jobbet. Men inte allt för lugnt. Vi öppnade USA-liven igen eftersom det fortfarande händer så mycket där att jag kände att det saknades ett forum för korta och snabba nyheter. Så den höll jag igång plus coronaliven där Mia också publicerade en massa notiser.

När det äntligen blev matrast var klockan rätt mycket. Jag och Björn slog sällskap över bron till Ibolina och tog hem var sin pizza som vi åt coronasäkert vid var sina bord.

Slutet av kvällen blev lite mera hektiskt då en man i 25-årsåldern sköts till döds i Tibble. Dessutom hade jag en del annat att skriva om just då. Men strax efter 01 var jag klar och kunde gå ut till taxin som kördes av en av mina mera reguljära chaufförer. Vilket grundade för trevligt prat hela vägen hem.

Tog ett par hårda ostmackor med kall mjölk till och satte mig vid datorn och skrev in en bit i kapitlet om knepiga saker som faller från himlen. Ni kan ju själva bedöma hur knepigt det här är – klicka och titta! Mannen som skrapar snön från bilen i Vladivostok har verkligen tur som klarar sig levande från detta.

Pratade med Markus, son var vaken, och med Anneli, som kom upp en stund innan det var dags för mig att hoppa i säng vid 02.30.