Lugn och fin söndag med bio på programmet. Ylva, Anneli, Niklas och jag gick på ”The Big Short” på Skandia efter det att jag och Niklas ätit sushi på Ikki Sushi i Kungshallen.

Eftersom Anneli och Ylva shoppat på Ikea så hade jag och Niklas ett par timmar själva och åkte in till stan i tid för att hinna äta i lugn och ro. Men eftersom vi passerade Hötorget och loppisen där kunde vi inte låta bli att kika runt lite och jag slog till och köpte ”No Sweat” med Blood, sweat and tears från 1973 för 30 kronor.

Men filmen då, den var bra. Fick en fyra i DN och det håller jag med om. Mycket siffror och en del bankmumbojumbo som inte var så lätt att hänga med i men budskapet var tydligt: Bankerna och de finansiella institutionerna över lag går inte att lita på. They are all in it for the money – våra pengar. Och att staten och kapitalet sitter i samma båt var nog också ett budskap som knappast gick att missförstå.

Det värsta är att man får en känsla av att allt kan hända igen och en ny bankkrasch och bostadsbubbla inte är långt borta. Frågan är vem som gör något för att detta inte ska hända.

Hemma igen blev det rester från gårdagens middag och sedan dök Niklas kompis Ludde upp och vi ska se på ”Kampen om tungtvannet” tillsammans. Dessutom hann vi sätta i oss en massa marängsviss!

Så i dag var vi lediga alla tre medan Markus spelar tävling i Florida. I morgon är det jobb igen, Niklas går på måndag till torsdag-skiftet liksom jag och Anneli jobbar hela veckan i vanlig ordning. Men på fredag åker vi till Mariestad så då slutar hon lite tidigare.

Läste med intresse kollega Maria Gunthers artikel om konspirationsivrare på DN Vetenskap i dag. Debatten om jordens utseende är visserligen avgjord sedan länge men det är fascinerande att det fortfarande dyker upp folk som tvivlar på att den är rund. Hade någon frågat mig så hade jag bara hänvisat till mitt diplom som visar att jag är en associerad medlem i Platta jorden-sällskapet. Det ni!

Det var den 13 juli 1980 som jag och fotograf Stefan Svensson mötte upp Charles K. Johnson i Lancaster och sedan gav oss ut till hans och hans frus hus i öknen utanför stan. Charles var ordförande i Flat Earth Society och vi hade tre timmars spännande diskussion och intervju mellan 10 och 13. Jag glömmer aldrig när Charles tog oss ut på baksidan av huset och pekat på den platta öknen som bredde ut sig så långt ögat kunde nå och tryggt konstaterade att jag själv kunde se hur platt jorden faktiskt var.

I dag är Charles borta sedan många år men minnet av honom det bär jag med mig. Och medlemsdiplomet det hänger bakom min rygg när jag skriver detta.

Medlem blev jag när jag intervjuat ordföranden i Flat Earth Society 1980.