Den sista biten hem efter Englandsresorna går alltid från ett hotell i Tyskland via färjan från Puttgarden till Danmark och sedan över bron och upp mot Stockholm. En sträcka på nästan exakt 1.000 kilometer. Vägen till färjan tog stopp fem mil från hamnen då motorvägen var avstängd och vi och alla andrd (inte minst stora tradare) tvingades ta en omväg via småvägar.
Långtradarna hade det inte lätt och vi såg sönderkörda träd och djupa hjulspår i leran intill vägen som visade hur trångt det hade blivit när två av dessa fordon mötts. Som tur var var vi ute i tid med uppstigning redan 06.20 och avfart, efter en god frukost på hotellet, exakt en timma senare. Vi kan verkligen rekommendera hotellet, Flair Hotel Zur Eiche i Buchholz, som hade bra mat, fina rum och ett bra läge. Återstår bara att de skaffar platteve på rummen också men det kommer nog snart.
På färjan mejlade jag med DN-redaktionen för att boka biljetter till Eurovision i Lissabon och lyckades lösa detta med hjälpa av duktiga Lena på redaktionen. Så nu är allt i resväg bokat – återstår hotell.
Jag och Markus gick också en sväng till båtens butik och handlade lite som kan vara bra att ha under våren. Inte minst gin som aldrig är fel. Sedan var det bara att köra på upp mot Köpenhamn, hela tiden följda av dimma. Och den tog inte slut förrän i Jönköping.
Den här gången hade vi ett avtalat möte i utkanten av Köpenhamn där två damer, Vibeke och Inge, skulle möta oss vid 12-snåret. Och så blev det, vi var båda där nästan på minuten. Vi lastade över två nästan fulla flyttkartonger med videoinspelningar som en vän till dem ville donera till AFU.
Vibeke berättade en underlig historia hur hon sett något röra sig i husets skorsten och hur det sedan rasslat till och några småstenar kommit nedramlande. En av dem lånade hon nu ut till mig.
Vi pratade en stund i kylan innan vi tackade så väldigt mycket och gav oss av över bron och till en Burger King några mil norr om Malmö där vi brukar stanna för lunch.
Sedan möttes vi av snö och dåligt väglag genom stora delar Småland där det stundtals gick 70. Framåt Jönköping blev det bättre och ju längre upp vi kom desto blåare blev himlen.
Vid 18-bläcket passerade vi Nyköping och då hade Markus tagit över vid ratten sedan rätt många mil vilket gjorde att jag kunde ringa ett gäng samtal, svara på mejl och blogga! Dessutom lyssnade jag av min telefonsvarare på jobbmobilen som mest innehöll fickringningar.
När vi kommer hem blir det spaghetti! Anneli är borta hos en kamrat så det dröjer några timmar innan vi fick träffa henne.
Skönt att komma hem efter 5.207 kilometer i bil på nio dagar. I dag körde vi alltså 1.000 kilometer på nästan exakt tolv timmar. Men någon lugn kväll blev det inte även om vi åt spaghetti framför ”Simpson’s”. Mycket att packa upp, sortera och fixa till. Tvätt stuvades in i maskinen och en hög med räkningar skulle betalas. Bilder laddades in och ljudfiler likaså. Lådorna från bilen gick igenom.
Kom i säng en stund efter midnatt.
