Höll på att inte hitta farmor när vi skulle hämta henne på bussterminalen. Klockan fem i tre skulle bussen från Marietad komma in – och det gjorde den också – men just då hade jag och barnen konstaterat att det inte fanns en parkeringsplats inom tjugo kvarter från Centralstationen där vi skulle stanna till. Slängde ut ungarna på andra varvet och skickade in dem för att leta efter farmor medan jag själv fortsatte ökenvandringen bland bilarna. Till slut gav jag upp, parkerade rakt utanför busstationen, halvägs uppe på trottoaren, andra halvan på en cykelbana, mitt framför en busshållplats och precis framför ett rödljus. En bra kombination som med rätt lapplisa kunnat ge full pott.

Rusade sedan in och hittade barnen men inte farmor. Till slut rusade vi alla runt utan att lyckas mycket bättre. Själv oroade jag mig lika mycket för hur det skulle gå för bilen som för var farmor tagit vägen. När vi hittade henne så stod hon och väntade där hennes buss hade stannat. Precis där hon skulle stå. Hon hade stått där hela tiden sa hon. Ingen av oss hade sett henne hur nu detta hade gått till.

Som tur var hade ingen lappande Lisa upptäckt vår fina parkering och vi kunde alla åka hem till Järfälla för att fixa julmat och äta i lugn och ro. Gott och trevligt var det. Som efterrätt spelade vi Alfapet och trots en ointaglig ledning så lyckades både Niklas och teamet Markus/farmor (bilden) gå om alldeles i slutet.

Snart är det Julafton!