Dagens skola liknar inte den jag och mina jämnåriga var vana vid. Det är ett betydligt kortare avstånd mellan elever och lärare, klassrummen har blivit trevligare och uppgifterna man får under en skoldag ställer helt andra krav på elevernas förmåga att samarbeta än på den tiden som jag gick i skolan.

Men det finns också problem. I dag var jag och Anneli på föräldramöte i yngste grabbens klass sedan det börjat blir för mycket problem i klassen. Prat och störningar under lektionstid var en sak, men ännu värre var att en mindre grupp elever hade börjat mobba andra klasskamrater och använda hårda ord mot både lärare och elever.

Vi satt länge och pratade med Markus sedan vi kommit hem. Och gudskelov tillhör han varken de mobbade eller de som mobbar. Men det gäller ju för varje elev att ta sitt ansvar och slås larm till en vuxen när han ser någon kamrat råka illa ut. Det är inte att skvallra att säga till när något sådant händer. Och det gäller att bygga upp sin egen självkänsla så att man vågar säga emot och gå sin egen väg när något sådant händer. Ensam är sannerligen inte stark i dessa sammanhang.

Det är också viktigt att de som sköter sig inte straffas utan istället får möjlighet att hjälpa till så att problemen kan komma att lösas. Vi föräldrar måste komma in tidigt när något börjar hända och inte när allt redan håller på att gå över styr. Tyvärr har skolledningen väntat allt för länge innan de kallade till kvällens möte vilket gör det svårare att förändra inkörda mönster.

Nu ska vi vara med i klassrummet under någon eller några lektioner så att vi med egna ögon kan se hur det går till. Det är givetvis mycket bra och redan nu är eleverna oroliga för vad vi har bestämt under vårt möte. Nu gäller det att vässa vapnen och ta fram kärleken till barnen för att kunna hjälp till att få allt på rätt köl igen.